1Men Herren fick nu veta att fariséerna hade hört hurusom Jesus vann flera lärjungar och döpte flera än Johannes; 2dock var det icke Jesus själv som döpte, utan hans lärjungar. 3Då lämnade han Judeen och begav sig åter till Galileen. 4Därvid måste han taga vägen genom Samarien. 5Så kom han till en stad i Samarien som hette Sykar, nära det jordstycke som Jakob gav åt sin son Josef. 6Och där var Jakobs brunn. Eftersom nu Jesus var trött av vandringen, satte han sig strax ned vid brunnen. Det var vid sjätte timmen. 7Då kom en samaritisk kvinna för att hämta vatten. Jesus sade till henne: ”Giv mig att dricka.” 8Hans lärjungar hade nämligen gått in i staden för att köpa mat. 9Då sade den samaritiska kvinnan till honom: ”Huru kan du, som är en jude, bedja mig, som är en samaritisk kvinna, om något att dricka?” Judarna hava nämligen ingen umgängelse med samariterna. 10Jesus svarade och sade till henne: ”Förstode du Guds gåva, och vem den är som säger till dig: ’Giv mig att dricka’, så skulle i stället du hava bett honom, och han skulle då hava givit dig levande vatten.” 11Kvinnan sade till honom: ”Herre, du har ju intet att hämta upp vatten med, och brunnen är djup. Varifrån får du då det friska vattnet? 12Icke är väl du förmer än vår fader Jakob, som gav oss brunnen och själv med sina barn och sin boskap drack ur den?” 13Jesus svarade och sade till henne: ”Var och en som dricker av detta vatten, han bliver törstig igen; 14men den som dricker av det vatten som jag giver honom, han skall aldrig någonsin törsta, utan det vatten jag giver honom skall bliva i honom en källa vars vatten springer upp med evigt liv.” 15Kvinnan sade till honom: ”Herre, giv mig det vattnet, så att jag icke mer behöver törsta och komma hit för att hämta vatten.” 16Han sade till henne: ”Gå och hämta din man, och kom sedan tillbaka.” 17Kvinnan svarade och sade: ”Jag har ingen man.” Jesus sade till henne: ”Du har rätt i vad du säger, att du icke har någon man.” 18Ty fem män har du haft, och den du nu har är icke din man; däri sade du sant. 19Då sade kvinnan till honom: ”Herre, jag ser att du är en profet. 20Våra fäder hava tillbett på detta berg, men I sägen att i Jerusalem den plats finnes, där man bör tillbedja.” 21Jesus sade till henne: ”Tro mig, kvinna: den tid kommer, då det varken är på detta berg eller i Jerusalem som I skolen tillbedja Fadern. 22I tillbedjen vad I icke kännen, vi tillbedja vad vi känna — ty frälsningen kommer från judarna — 23men den tid skall komma, ja, den är redan inne, då sanna tillbedjare skola tillbedja Fadern i ande och sanning; ty sådana tillbedjare vill Fadern hava. 24Gud är ande, och de som tillbedja måste tillbedja i ande och sanning.” 25Kvinnan sade till honom: ”Jag vet att Messias skall komma, han som ock kallas Kristus; när han kommer, skall han förkunna oss allt.” 26Jesus svarade henne: ”Jag, som talar med dig, är den du nu nämnde.” 27I detsamma kommo hans lärjungar; och de förundrade sig över att han talade med en kvinna. Dock frågade ingen vad han ville henne, eller varför han talade med henne. 28Men kvinnan lät sin kruka stå och gick in i staden och sade till folket: 29”Kommen och sen en man som har sagt mig allt vad jag har gjort. Månne icke han är Messias?” 30Då gingo de ut ur staden och kommo till honom. 31Under tiden bådo lärjungarna honom och sade: ”Rabbi, tag och ät.” 32Men han svarade dem: ”Jag har mat att äta som I icke veten om.” 33Då sade lärjungarna till varandra: ”Kan väl någon hava burit mat till honom?” 34Jesus sade till dem: ”Min mat är att göra dens vilja, som har sänt mig, och att fullborda hans verk. 35I sägen ju att det ännu är fyra månader innan skördetiden kommer. Men se, jag säger eder: Lyften upp edra ögon, och sen på fälten, huru de hava vitnat till skörd. 36Redan nu får den som skördar uppbära sin lön och samla in frukt till evigt liv; så kunna den som sår och den som skördar tillsammans glädja sig. 37Ty här sannas det ordet, att en är den som sår och en annan den som skördar. 38Jag har sänt eder att skörda, där I icke haven arbetat. Andra hava arbetat, och I haven fått gå in i deras arbete.”
I Kapernaum fanns då en man i konungens tjänst, vilkens son låg sjuk. 47När han nu hörde att Jesus hade kommit från Judeen till Galileen, begav han sig åstad till honom och bad att han skulle komma ned och bota hans son; ty denne låg för döden. 48Då sade Jesus till honom: ”Om I icke sen tecken och under, så tron I icke.” 49Mannen sade till honom: ”Herre, kom ned, förrän mitt barn dör.” 50Jesus svarade honom: ”Gå, din son får leva.” Då trodde mannen det ord som Jesus sade till honom, och gick. 51Och medan han ännu var på vägen hem, mötte honom hans tjänare och sade: ”Din son kommer att leva.” 52Då frågade han dem vid vilken timme det hade blivit bättre med honom. De svarade honom: ”I går vid den sjunde timmen lämnade febern honom.” 53Då märkte fadern att det hade skett just den timme då Jesus sade till honom: ”Din son får leva.” Och han kom till tro, så ock hela hans hus. 54Detta var nu åter ett tecken, det andra i ordningen som Jesus gjorde, sedan han hade kommit från Judeen till Galileen.