Rätt fasta. Sabbatsfirandets välsignelse.
1Ropa med full hals, utan återhåll;
häv upp din röst såsom en basun
och förkunna för mitt folk deras överträdelse,
för Jakobs hus deras synder.
2Väl söka de mig dag ut och dag in
och vilja hava kunskap om mina vägar.
Såsom vore de ett folk som övade rättfärdighet
och icke övergåve sin Guds rätt,
så fråga de mig om rättfärdighetens rätter
och vilja att Gud skall komma till dem:
3”Vartill gagnar det att vi fasta, när du icke ser det,
vartill att vi späka oss, när du icke märker det?”
Men se, på edra fastedagar sköten I edra sysslor,
och alla edra arbetare driven I blott på.
4Och se, I hållen eder fasta med kiv och split,
med hugg och slag av gudlösa nävar.
I hållen icke mer fasta på sådant sätt
att I kunnen göra eder röst hörd i höjden.
5Skulle detta vara en fasta, sådan som jag vill hava?
Skulle detta vara en rätt späkningsdag?
Att man hänger med huvudet såsom ett sävstrå
och sätter sig i säck och aska,
vill du kalla sådant att hålla fasta,
att fira en dag till Herrens behag?
6Nej, detta är den fasta som jag vill hava:
att I lossen orättfärdiga bojor
och lösen okets band,
att I given de förtryckta fria
och krossen sönder alla ok,
7ja, att du bryter ditt bröd åt den hungrige
och skaffar de fattiga och husvilla härbärge,
att du kläder den nakne, var du ser honom,
och ej drager dig undan för den som är ditt kött och blod.
8Då skall ljus bryta fram för dig såsom en morgonrodnad,
och dina sår skola läkas med hast,
och din rätt skall då gå framför dig
och Herrens härlighet följa dina spår.
9Då skall Herren svara, när du åkallar honom;
när du ropar, skall han säga: ”Se, här är jag.”
Om hos dig icke får finnas någon som pålägger ok
och pekar finger och talar vad fördärvligt är,
10om du delar med dig av din nödtorft åt den hungrige
och mättar den som är i betryck,
då skall ljus gå upp för dig i mörkret,
och din natt skall bliva lik middagens sken.
11Och Herren skall leda dig beständigt;
han skall mätta dig mitt i ödemarken
och giva styrka åt benen i din kropp.
Och du skall vara lik en vattenrik trädgård
och likna ett källsprång
vars vatten aldrig tryter.
12Och dina avkomlingar skola bygga upp de gamla ruinerna,
du skall åter upprätta grundvalar ifrån forna släkten;
och du skall kallas ”han som murar igen revor”,
”han som återställer stigar, så att man kan bo i landet.”
13Om du är varsam med din fot på sabbaten,
så att du icke på min heliga dag utför dina sysslor;
om du kallar sabbaten din lust
och Herrens helgdag en äredag,
ja, om du ärar den, så att du icke går dina egna vägar
eller sköter dina sysslor eller talar tomma ord,
14då skall du finna din lust i Herren,
och jag skall föra dig fram över landets höjder
och giva dig till näring din fader Jakobs arvedel.
Ja, så har Herrens mun talat.