De rättfärdigas död. Strafftal mot det avgudiska släktet. Herrens nådelöften till de betryckta.
1Den rättfärdige förgås, och ingen finnes,
som tänker därpå;
fromma människor ryckas bort,
utan att någon lägger märke därtill.
Ja, genom ondskans makt ryckes den rättfärdige bort
2och går då in i friden;
de som hava vandrat sin väg rätt fram
få ro i sina vilorum.
3Men träden fram hit,
I söner av teckentyderskor,
I barn av äktenskapsbrytare och skökor.
4Över vem gören I eder lustiga?
Mot vem spärren I upp munnen
och räcken I ut tungan?
Sannerligen, I ären överträdelsens barn,
en lögnens avföda,
5I som upptändens av brånad vid terebinterna,
ja, under alla gröna träd,
I som slakten edra barn i dalarna,
i bergsklyftornas djup.
6Stenarna i din dal har du till din del,
de, just de äro din lott;
också åt dem utgjuter du drickoffer
och frambär du spisoffer.
Skulle jag giva mig till freds vid sådant?
7På höga och stora berg
redde du dig läger;
också upp på sådana begav du dig
för att offra slaktoffer.
8Och bakom dörren och dörrposten
satte du ditt märke.
Du övergav mig; du klädde av dig och besteg ditt läger
och beredde plats där.
Du gjorde upp med dem, gärna delade du läger med dem,
vid första vink du såg.
9Du begav dig till Melek med olja
och tog med dig dina många salvor;
du sände dina budbärare till fjärran land,
ja, ända ned till dödsriket.
10Om du än blev trött av din långa färd,
sade du dock icke: ”Förgäves!”
Så länge du kunde röra din hand,
mattades du icke.
11För vem räddes och fruktade du då,
eftersom du var så trolös,
och eftersom du icke tänkte på mig
och ej ville akta på?
Är det icke så: eftersom jag har tegat, och det sedan länge,
därför fruktar du mig icke?
12Men jag skall visa huru det är med din rättfärdighet och med dina verk,
de skola icke hjälpa dig.
13När du ropar, då må ditt avgudafölje rädda dig.
Nej, en vind skall taga dem med sig allasammans
och en fläkt föra dem bort.
Men den som tager sin tillflykt till mig skall få landet till arvedel
och få besitta mitt heliga berg.
14Ja, det skall heta: ”Banen väg,
banen och bereden väg;
skaffen bort stötestenarna
från mitt folks väg.”
15Ty så säger
den höge och upphöjde,
han som tronar till evig tid
och heter ”den Helige”:
Jag bor i helighet uppe i höjden,
men ock hos den som är förkrossad och har en ödmjuk ande;
ty jag vill giva liv åt de ödmjukas ande
och liv åt de förkrossades hjärtan.
16Ja, jag vill icke evinnerligen gå till rätta
och icke ständigt förtörnas;
eljest skulle deras ande försmäkta inför mig,
de själar som jag själv har skapat.
17För hans girighetssynd förtörnades jag;
jag slog honom, och i min förtörnelse höll jag mig dold.
Men i sin avfällighet fortfor han att vandra på sitt hjärtas väg.
18Hans vägar har jag sett, men nu vill jag hela honom
och leda honom och giva honom och hans sörjande tröst.
19Jag skall skapa frukt ifrån hans läppar.
Frid över dem som äro fjärran, och frid över dem som äro nära!
säger Herren; jag skall hela honom.
20Men de ogudaktiga äro såsom ett upprört hav,
ett som icke kan vara stilla,
ett hav vars vågor röra upp dy och orenlighet.
21De ogudaktiga hava ingen frid, säger min Gud.
