Det stolta Babels förnedring. Dess trollkarlars vanmakt.
1Stig ned och sätt dig i stoftet,
du jungfru dotter Babel,
sätt dig på jorden utan tron,
du kaldéernas dotter;
ty man skall icke mer kalla dig
”den bortklemade och yppiga”.
2Tag till kvarnen och mal mjöl,
lägg av din slöja,
lyft upp släpet, blotta benet,
vada genom strömmarna.
3Din blygd skall varda blottad,
och din skam skall ses.
Hämnd skall jag utkräva
och ej skona någon människa.
4Vår förlossares namn är Herren Sebaot,
Israels Helige!
5Sitt tyst och drag dig undan i mörkret,
du kaldéernas dotter;
ty du skall icke mer bliva kallad
”konungarikenas drottning”.
6Jag förtörnades på mitt folk,
jag ohelgade min arvedel
och gav dem i din hand.
Och du visade dem intet förbarmande;
på gamla män
lät du ditt ok tynga hårt.
7Du tänkte: ”Jag skall evinnerligen
förbliva en drottning;”
därför ville du ej akta på
och tänkte ej på änden.
8Så hör nu detta, du som lever i vällust,
du som tronar så trygg,
du som säger i ditt hjärta:
”Jag och ingen annan;
aldrig skall jag sitta såsom änka,
aldrig veta av vad barnlöshet är.”
9Se, båda dessa olyckor skola komma över dig, med hast,
på en och samma dag:
både barnlöshet och änkestånd skola komma över dig
i fullaste mått,
trots myckenheten av dina trolldomskonster,
trots dina besvärjelsers starka kraft.
10Du kände dig trygg i din ondska, du tänkte:
”Ingen ser mig.”
Din vishet och din kunskap var det
som förförde dig,
så att du så sade i ditt hjärta:
”Jag och ingen annan.”
11Därför skall en olycka komma över dig,
som du ej förmår besvärja bort,
och ett fördärv skall falla över dig,
som du icke skall kunna avvända;
ja, plötsligt skall ödeläggelse komma över dig,
när du minst anar det.
12Träd fram med de besvärjelser och många trolldomskonster
som du har mödat dig med från din ungdom;
se till, om du så kan skaffa hjälp,
om du så kan skrämma bort faran.
13Du har arbetat dig trött med dina många rådslag.
Må de nu träda fram,
må de frälsa dig, dessa som avmäta himmelen
och spana i stjärnorna
och var nymånad kungöra varifrån ditt öde
skall komma över dig.
14Men se, de äro att likna vid strå
som brännes upp i eld,
de kunna icke rädda sitt liv
ur lågornas våld.
Detta är ju ingen koleld att värma sig framför,
ingen brasa att sitta vid.
15Ja, så går det för dig med dem som du mödade dig för.
Och dina handelsvänner från ungdomstiden draga bort,
var och en åt sitt håll,
och ingen finnes, som frälsar dig.