Rättfärdighetens rike. Landets förödelse. Andeutgjutelsen och dess frukter.
1En konung skall uppstå, som skall regera med rättfärdighet,
och härskare som skola härska med rättvisa.
2Var och en av dem skall vara
såsom en tillflykt i stormen,
ett skydd mot störtskuren;
de skola vara såsom vattenbäckar i en ödemark,
såsom skuggan av en väldig klippa
i ett törstigt land.
3Då skola de seendes ögon icke vara förblindade,
och de hörandes öron skola lyssna till.
4Då skola de lättsinnigas hjärtan
bliva förståndiga och vinna kunskap,
och de stammandes tungor skola tala
flytande och tydligt.
5Dåren skall då icke mer heta ädling,
ej heller bedragaren kallas herre.
6Ty en dåre talar dårskap,
och hans hjärta reder till fördärv;
så övar han gudlöshet
och talar vad förvänt är om Herren,
så låter han den hungrige svälta
och nekar den törstige en dryck vatten.
7Och bedragaren brukar onda vapen,
han tänker ut skändliga anslag
till att fördärva de betryckta genom lögnaktiga ord,
fördärva en fattig, som har rätt i sin talan.
8Men en ädling tänker ädla tankar
och står fast vid det som ädelt är.
9I kvinnor som ären så säkra,
stån upp och hören min röst;
I sorglösa jungfrur,
lyssnen till mitt tal.
10När år och dagar hava gått,
då skolen I darra, I som ären så sorglösa,
ty då är det slut med all vinbärgning,
och ingen fruktskörd kommer mer.
11Bäven, I som ären så säkra,
darren, I som ären så sorglösa,
läggen av edra kläder och blotten eder,
kläden edra länder med säcktyg.
12Slån eder för bröstet
och klagen över de sköna fälten,
över de fruktsamma vinträden,
13över mitt folks åkrar,
som fyllas av törne och tistel,
ja, över alla glädjens boningar
i den yra staden.
14Ty palatsen äro övergivna,
den folkrika staden ligger öde,
Ofelhöjden med vakttornet
är förvandlad till grotthålor för evig tid,
till en plats där vildåsnor hava sin fröjd,
och där hjordar beta —
15detta intill dess att ande från höjden
bliver utgjuten över oss.
Då skall öknen bliva ett bördigt fält
och det bördiga fältet räknas såsom vildmark;
16då skall rätten taga sin boning i öknen
och rättfärdigheten bo på det bördiga fältet.
17Och rättfärdighetens frukt skall vara frid,
och rättfärdighetens vinning vara ro
med trygghet till evig tid.
18Och mitt folk skall bo i fridshyddor,
i trygga boningar
och på säkra viloplatser.
19Men under hagelskurar skall skogen fällas,
och djupt skall staden bliva ödmjukad.
20Sälla ären då I som fån så vid alla vatten,
I som kunnen låta edra oxar och åsnor fritt ströva omkring.