Straffpredikan mot folk och präster.
1Hören Herrens ord,
I Israels barn.
Ty Herren har sak
med landets inbyggare,
eftersom ingen sanning och ingen kärlek
och ingen Guds kunskap finnes i landet.
2Man svär och ljuger,
man mördar och stjäl
och begår äktenskapsbrott;
man far fram på våldsverkares vis,
och blodsdåd följer på blodsdåd.
3Därför ligger landet sörjande,
och allt som lever där försmäktar,
både djuren på marken
och fåglarna under himmelen;
själva fiskarna i havet förgås.
4Dock bör man icke så mycket gå till rätta med någon annan eller förebrå honom, eller förebrå ditt folk, som man bör gå till rätta med prästen.
5Ja, du skall komma på fall om dagen,
på fall skall ock profeten komma
jämte dig om natten,
jämväl din moder skall jag förgöra.
6Det är förbi med mitt folk,
därför att det ej får någon kunskap.
Men eftersom du har förkastat kunskap,
därför skall ock jag förkasta dig,
så att du upphör att vara min präst.
Och såsom du har förgätit din Guds lag,
så skall ock jag förgäta dina barn.
7Ju mer de hava fått växa till,
dess mer hava de syndat mot mig;
men deras ära skall jag förbyta i skam.
8Av mitt folks synd föda de sig,
och till dess missgärning står deras begär.
9Men nu skall det gå prästen och folket lika:
jag skall hemsöka dem för deras vägar,
och för deras gärningar skall jag vedergälla dem.
10När de äta, skola de icke bliva mätta,
och genom sitt lösaktiga leverne skola de ej föröka sig;
de hava ju upphört att hålla sig till Herren.
11Lösaktighet och vin och must taga bort förståndet.
12Mitt folk frågar sin stock till råds
och vill hämta besked av sin stav;
ty en trolöshetens ande har fört dem vilse,
så att de i trolös avfällighet hava lupit bort ifrån sin Gud.
13På bergens toppar frambära de offer,
och på höjderna tända de offereld,
under ekar, popplar och terebinter,
eftersom skuggan där är så god.
Så bliva edra döttrar skökor,
och edra söners hustrur äktenskapsbryterskor.
14Dock kan jag icke straffa edra döttrar för att de äro skökor
eller edra söners hustrur för att de äro äktenskapsbryterskor,
ty männen själva gå ju avsides med skökor,
och offra med tempeltärnor.
Så löper folket, som intet förstår, till sin undergång.
15Om nu du Israel vill bedriva din otukt,
så må dock Juda icke ådraga sig skuld.
Kommen då icke till Gilgal,
dragen ej upp till Bet-Aven,
och svärjen icke: ”Så sant Herren lever.”
16Om Israel spjärnar emot
såsom en obändig ko,
månne Herren ändå skall föra dem i bet
såsom lamm i vida öknen?
17Nej, Efraim står i förbund
med avgudar;
må han då fara!
18Deras dryckenskap är omåttlig,
hejdlöst bedriva de sin otukt;
de som skulle vara landets sköldar
älska vad skamligt är.
19Men en stormvind skall fatta dem
med sina vingar,
och de skola komma på skam med sina offer.