Till Ester 7

₁Och Mardokeus sade: ”Från Gud har allt detta kommit. ₂Jag har nämligen dragit mig till minnes den dröm som jag hade om dessa tilldragelser; och det är intet därav, som icke har slagit in. ₃Där var en liten källa, som blev till en flod, och där var ljus och solsken och ett väldigt vatten. Floden, det är Ester, som konungen tog till äkta och gjorde till drottning. ₄Och de båda drakarna, det är jag och Haman. ₅Och folken, det är de som rotade sig samman för att utplåna judarnas namn. ₆Men mitt folk, det är Israel, som ropade till Gud och blev räddat. Ja, Herren har räddat sitt folk, och Herren har frälst oss ur alla dessa olyckor. Och Gud har gjort dessa stora tecken och under, sådana som icke hava förekommit bland hednafolken. ₇Fördenskull redde Gud till två lotter, en för sitt folk och en för alla hednafolk. ₈Och dessa båda lotter föllo ut på bestämd tid och stund, på den dag då dom blev hållen inför Gud över hans folk och alla hednafolk. ₉Och Gud tänkte på sitt folk och skaffade sin arvedel rätt. ₁₀Och dessa dagar skola de fira i månaden Adar, på fjortonde och femtonde dagen i samma månad, med festförsamling och fröjd och glädje inför Gud, släkte efter släkte, i evärdlig tid, bland hans folk Israel.”

₁₁I Ptolemeus' och Kleopatras fjärde regeringsår förde Dositeus, som uppgav sig vara präst och levit, jämte Ptolemeus, hans son, ovanstående brev om purimsfesten med sig hit. Och de sade att det var det rätta brevet om purimsfesten, och att det var översatt av Lysimakus, Ptolemeus' son, en man från Jerusalem.