Joas konung i Juda. Insamling för att sätta templet i stånd. Joas' avfall från Herren. Sakarjas profetia. Araméernas tåg mot Jerusalem. Joas dödad genom en sammansvärjning.
1Joas var sju år gammal, när han blev konung, och han regerade fyrtio år i Jerusalem. Hans moder hette Sibja, från Beer-Seba. 2Och Joas gjorde vad rätt var i Herrens ögon, så länge prästen Jojada levde. 3Och Jojada tog åt honom två hustrur, och han födde söner och döttrar.
4Därefter blev Joas betänkt på att upphjälpa Herrens hus. 5Och han församlade prästerna och leviterna och sade till dem: ”Faren vart år ut till Juda städer, och samlen från hela Israel in penningar till att sätta eder Guds hus i stånd; och I skolen bedriva denna sak med skyndsamhet.” Men leviterna skyndade sig icke. 6Då kallade konungen till sig översteprästen Jojada och sade till honom: ”Varför har du icke tillhållit leviterna att från Juda och Jerusalem indriva den skatt som Herrens tjänare Mose pålade, och som Israels församling skulle erlägga till vittnesbördets tabernakel? 7Ty Ataljas, den ogudaktiga kvinnans, söner hava fördärvat Gud hus; ja, allt som var helgat till Herrens hus hava de använt till Baalerna.”
8På konungens befallning gjorde man därefter en kista och ställde den utanför porten till Herrens hus. 9Och man lät utropa i Juda och Jerusalem att den skatt som Guds tjänare Mose hade pålagt Israel i öknen skulle erläggas åt Herren. 10Och alla furstarna och allt folket buro fram penningar med glädje och kastade dem i kistan, till dess att allt var insamlat. 11Och när tid blev att genom leviternas försorg föra kistan till de granskningsmän som konungen hade förordnat, och dessa då märkte att mycket penningar fanns i den, då kommo konungens sekreterare och översteprästens tillsyningsman och tömde kistan och buro den sedan tillbaka till dess plats. Så gjorde de gång efter annan och samlade in penningar i myckenhet. 12Därefter lämnade konungen och Jojada dessa åt den som skulle utföra arbetet på Herrens hus, och lejde stenhuggare och timmermän till att upphjälpa Herrens hus, så ock järn- och kopparsmeder till att sätta Herrens hus i stånd. 13Och de som utförde arbetet bedrevo det så, att arbetet gick framåt under deras händer, och de återställde Guds hus i dess förra skick och satte det i gott stånd. 14Och när de hade slutat, buro de återstoden av penningarna till konungen och Jojada; och man gjorde därav kärl till Herrens hus, kärl till gudstjänsten och offren, skålar och andra kärl av guld och silver. Och man offrade brännoffer i Herrens hus beständigt, så länge Jojada levde.
15Men Jojada blev gammal och mätt på att leva och dog så; ett hundra trettio år gammal var han vid sin död. 16Och man begrov honom i Davids stad bland konungarna, därför att han hade gjort vad gott var mot Israel och mot Gud och hans hus.
17Men efter Jojadas död kommo Juda furstar och föllo ned för konungen; då lyssnade konungen till dem. 18Och de övergåvo Herrens, sina fäders Guds, hus och tjänade Aserorna och avgudarna. Då kom förtörnelse över Juda och Jerusalem genom den skuld de så ådrogo sig. 19Och profeter sändes ibland dem för att omvända dem till Herren; och dessa varnade dem, men de lyssnade icke därtill.
20Men Sakarja, prästen Jojadas son, hade blivit beklädd med Guds Andes kraft, och han trädde fram inför folket och sade till dem: ”Så säger Gud: Varför överträden I Herrens bud, eder själva till ingen fromma? Eftersom I haven övergivit Herren, har han ock övergivit eder.” 21Då sammansvuro de sig mot honom och stenade honom, enligt konungens befallning, på förgården till Herrens hus. 22Ty konung Joas tänkte icke på den kärlek som Jojada, dennes fader, hade bevisat honom, utan dräpte hans son. Men denne sade i sin dödsstund: ”Må Herren se detta och utkräva det.”
23Och när året hade gått till ända, drog araméernas här upp mot honom, och de kommo till Juda och Jerusalem och utrotade ur folket alla folkets furstar. Och allt byte som de togo sände de till konungen i Damaskus. 24Ty fastän araméernas här som då ryckte an utgjorde allenast en ringa skara, gav Herren likväl i deras hand en mycket talrik här, därför att folket hade övergivit Herren, sina fäders Gud. Så fingo de utföra straffdomen över Joas.
25Och när dessa drogo bort ifrån honom — ty de lämnade honom kvar illa sjuk — sammansvuro sig hans tjänare mot honom, därför att han hade utgjutit prästen Jojadas söners blod, och dräpte honom på hans säng; detta blev hans död. Och man begrov honom i Davids stad; dock begrov man honom icke i konungagravarna. 26Och de som sammansvuro sig mot honom voro Sabad, son till ammonitiskan Simeat, och Josabad, son till moabitiskan Simrit. 27Men om hans söner, och om de många profetior som förkunnades mot honom, och om huru Guds hus åter upprättades, härom är skrivet i ”Utläggning av Konungaboken”. Och hans son Amasja blev konung efter honom.