Petrus förmanar de kristna att väpna sig med Kristi sinne, att fly synden och föra en ren vandel i inbördes kärlek och att med glädje lida för Kristi namns skull.
1Då nu Kristus har lidit till köttet, så väpnen ock I eder med samma sinne; ty den som har lidit till köttet har icke längre något att skaffa med synd. 2Och leven sedan, under den tid som återstår eder här i köttet, icke mer efter människors onda begärelser, utan efter Guds vilja. 3Ty det är nog, att I under den framfarna tiden haven gjort hedningarnas vilja och levat i lösaktighet och onda begärelser, i fylleri, vilt leverne och dryckenskap och i allahanda skamlig avgudadyrkan, 4varför de ock förundra sig och smäda eder, då I nu icke löpen med till samma liderlighetens pöl. 5Men de skola göra räkenskap inför honom som är redo att döma levande och döda. 6Ty att evangelium blev förkunnat jämväl för döda, det skedde, för att dessa, om de än till köttet blevo dömda, såsom alla människor dömas, likväl till anden skulle få leva, såsom Gud lever.
7Men änden på allting är nu nära. Varen alltså besinningsfulla och nyktra, så att I kunnen bedja. 8Och varen framför allt uthålliga i eder kärlek till varandra, ty kärleken överskyler en myckenhet av synder. 9Varen gästvänliga mot varandra utan knot, 10och tjänen varandra, var och en med den nådegåva han har undfått, såsom goda förvaltare av Guds mångfaldiga nåd. 11Om någon talar, så vare hans tal i enlighet med Guds ord; om någon har en tjänst, så sköte han den efter måttet av den kraft som Gud förlänar, så att Gud i allt bliver ärad genom Jesus Kristus. Honom tillhör äran och väldet i evigheternas evigheter, amen.
12Mina älskade, förundren eder icke över den luttringseld som är tänd bland eder, och som I till eder prövning måsten genomgå, och menen icke att därmed något förunderligt vederfares eder; 13utan ju mer I fån dela Kristi lidanden, dess mer mån I glädja eder, för att I ock mån kunna glädjas och fröjda eder vid hans härlighets uppenbarelse. 14Saliga ären I, om I för Kristi namns skull bliven smädade, ty härlighetens Ande, Guds Ande, vilar då över eder. 15Det må nämligen icke ske, att någon av eder får lida såsom dråpare eller tjuv eller illgärningsman, eller därför att han blandar sig i vad honom icke vidkommer. 16Men om någon får lida för att han är en kristen, då må han icke blygas, utan prisa Gud för detta namns skull.
17Ty tiden är inne att domen skall begynna, och det på Guds hus; men om begynnelsen sker med oss, vad bliver då änden för dem som icke hörsamma Guds evangelium? 18Och om den rättfärdige med knapp nöd bliver frälst, huru skall det då gå den ogudaktige och syndaren? 19Alltså, de som efter Guds vilja få lida, de må anbefalla sina själar åt sin trofaste Skapare, allt under det att de göra vad gott är.