Apostlagärningarna 17

₁De tog vägen över Amfipolis och Apollonia och kom till Thessalonike, där judarna hade en synagoga. ₂Efter sin vana besökte Paulus dem, och under tre sabbater talade han till dem. Utgående från skriftställen ₃som han tolkade visade han att Messias måste lida och uppstå från de döda. »Och Messias«, sade han, »det är just denne Jesus som jag förkunnar för er.« ₄Några av dem blev övertygade och slöt sig till Paulus och Silas. Det gjorde också en mängd gudfruktiga greker och inte så få förnäma kvinnor. ₅Detta väckte judarnas avund, de fick med sig en del slödder från gatan och satte i gång ett upplopp i staden. De samlades utanför Jasons hus och försökte få tag på Paulus och Silas för att ställa dem till svars inför folket. ₆När de inte kunde hitta dem släpade de Jason och några andra bröder inför stadens styresmän och ropade: »Dessa som har vållat oro i hela världen har nu kommit hit också, ₇och Jason har tagit emot dem hos sig. De bryter alla mot kejsarens förordningar och säger att det är en annan som är kung, en som heter Jesus.« ₈Med detta hetsade de upp folket och stadens styresmän. ₉Jason och de andra fick ställa borgen och frigavs sedan.

₁₆Medan Paulus gick och väntade på dem i Athen blev han upprörd i sitt innersta när han såg alla de avgudabilder som fyllde staden. ₁₇Han talade i synagogan till judarna och de gudfruktiga och på torget var dag till dem som uppehöll sig där. ₁₈En del filosofer, både epikureer och stoiker, inlät sig då i diskussion med honom. Några sade: »Vad är det för visdomskorn den där har snappat upp? Vart vill han komma?« Och andra: »Han är tydligen en som vill införa främmande gudar.« Paulus predikade ju budskapet om Jesus och uppståndelsen. ₁₉De tog honom med sig till areopagen och sade: »Kan vi få reda på vad det är för en ny lära du förkunnar? ₂₀Det är besynnerliga saker som du dukar upp för oss. Nu vill vi veta vad det är fråga om.« ₂₁Athenarna liksom de främlingar som bodde i staden ägnade nämligen all sin tid åt att tala om och lyssna på det som var nytt för dagen.

₂₂Paulus steg fram inför areopagen och sade: »Athenare, jag ser av allt att ni är mycket noga med religiösa ting. ₂₃När jag har gått omkring och sett på era gudabilder har jag nämligen också upptäckt ett altare med inskriften: Åt en okänd gud. Det som ni alltså dyrkar utan att känna till, det är vad jag förkunnar för er. ₂₄Gud som har skapat världen och allt den rymmer, han som är herre över himmel och jord, bor inte i tempel som är byggda av människohand. ₂₅Inte heller låter han betjäna sig av människohänder som om han behövde något, han som själv ger alla liv och anda och allt. ₂₆Av en enda människa har han skapat alla folk. Han har låtit dem bo över hela jordens yta, och han har fastställt bestämda tider för dem och de gränser inom vilka de skall bo. ₂₇Det har han gjort för att de skulle söka Gud och kanske kunna treva sig fram till honom – han är ju inte långt borta från någon enda av oss. ₂₈Ty i honom är det vi lever, rör oss och är till, som också några av era egna skalder har sagt: Vi har vårt ursprung i honom. ₂₉När vi nu har vårt ursprung i Gud, då får vi inte föreställa oss det gudomliga som något av guld eller silver eller sten, som något en människa har format efter sina idéer och med sin konstfärdighet. ₃₀En lång tid har Gud haft överseende med okunnigheten, men nu ålägger han människorna, alla och överallt, att omvända sig. ₃₁Ty han har fastställt en dag då han skall döma världen med rättfärdighet genom en man som han i förväg har bestämt därtill. Det har han bekräftat för alla människor genom att låta honom uppstå från de döda.«