timme - Bibel 2000

timme Dygnet räknades i Egypten från soluppgång till soluppgång, i Babylonien från solnedgång till solnedgång. Båda ordningarna tycks ha förekommit bland israeliterna, men den sistnämnda slog efter hand igenom (2 Mos 12:18; 3 Mos 23:32). Den tillämpas även i NT när det är fråga om judiska förhållanden (Luk 23:54); andra texter kan tänkas utgå från romarnas dygnsräkning, som började på morgonen (Apg 20:7). Natten indelades hos babylonierna i tre vaktperioder (”väkter”). Samma system skymtar i GT (1 Sam 11:11; Klag 2:19), kanske också i Luk 12:38, där grundtexten nämner den andra och den tredje perioden. I NT har annars romarnas indelning av natten slagit igenom. Den omfattade fyra perioder (Mark 13:35).

Tiden på dagen anges ofta med allmänna uttryck (t.ex. ”den hetaste tiden”, 1 Mos 18:1). En indelning i tolv timmar är dock tidigt belagd i bibelns omvärld. Hur långt den tillämpats i GT framgår inte klart av några texter, men enligt en tolkning av 2 Kung 20:11 har man använt solur. I NT är tolvtimmarsdagen välkänd (Joh 11:9), och tiden anges med uttryck som ”tredje timmen” och ”sjätte timmen”. Räkningen utgår från soluppgången, alltså i genomsnitt från sextiden på morgonen. ”Tredje timmen” motsvarar ungefär kl. 9, ”sjätte timmen” kl. 12. En omskrivning kan göra den översatta texten tydligare, t.ex. ”mitt på dagen” (Joh 4:6); ”tiden för eftermiddagsbönen” (Apg 3:1). Grundtextens uttryck har dock återgetts ordagrant på några ställen där de är fast förankrade i svensk tradition, samtidigt som tidmätningens noggrannhet är viktig för sammanhanget.