Sion - Bibel 2000

Sion Sion eller Sionsborgen var ursprungligen namnet på den befästa kullen i det äldsta Jerusalem, som erövrades av David och kallades ▶Davids stad (2 Sam 5:7; jfr 1 Kung 8:1). Sion blev senare en beteckning för det närbelägna tempelberget och dess helgedom (Ps 65:2; 1 Mack 4:37), ofta även för hela Jerusalem (så t.ex. genomgående i Klag). Så tolkat uppfattas Sion som platsen för Guds speciella närvaro. En grupp poetiska texter utvecklar tanken på dess okränkbarhet och ointaglighet, t.ex. Ps 48; jfr Ps 46:5-12; Jes 17:12-14. Denna s.k. Sionsteologi utgör bakgrunden till den bestörtning som uttrycks i Klagovisorna (t.ex. 4:12).

Staden personifieras i många texter som kvinna. Den beskrivs t.ex. som en av medgången bortskämd ung flicka (Jer 6:2) eller som en i motgången övergiven änka (Jes 54:4; Bar 4:12). Dess (kvinnliga) invånare kan då kallas ”Sions döttrar” (Höga v 3:11; Jes 3:16). Det är också vanligt att grundtexten talar om staden själv som ”dotter Sion” eller ”jungfrun dotter Sion”. Detta har utvecklats till ett bleknat talesätt: orden ”dottern” och ”jungfrun” har ofta starkt uttunnad bildkaraktär och säger inte mer än ”staden” i vårt språk. De återges därför inte alltid i översättningen. De kan t.ex. utelämnas när den konkreta bilden av en kvinna inte alls passar till sammanhanget (”Sions portar”, Ps 9:15), men även när bilden redan har gjorts tydlig med andra ord (Jer 4:31). I somliga fall tycks dock orden förmedla känslor av t.ex. ömhet eller medlidande som kan återges alltefter sammanhanget: ”arma Sion” (Jer 6:23); ”sköna Sion” (Klag 2:1). I vissa högstämda texter används de mera bokstavliga återgivningarna ”jungfrun Sion” (2 Kung 19:21; Jes 37:22) och ”dotter Sion” (Jes 52:2; 62:11; Klag 2:18; Mik 4:10, 13; Sef 3:14; Sak 2:10; 9:9).

Samma slags bildspråk förekommer med syftning på hela folket, ”jungfrun Israel” (Jer 18:13; Am 5:2), eller på främmande städer och länder (Jes 23:12; 47:1; Jer 46:11).

I NT görs Sion till symbol för den kristna kyrkan och för den himmelska världen (Heb 12:22; Upp 14:1).