sabbat - Bibel 2000

sabbat Seden att göra en dag i veckan till vilodag är ett viktigt inslag i judendomen. Dygnet räknas därvid från kväll till kväll: stillhet skall råda från mörkrets inbrott på fredag till samma tidpunkt på lördag. Namnet sabbat härleds i bibeln ur ett ord för ”upphöra” och förknippas med vila efter avslutat arbete (1 Mos 2:3; 2 Mos 34:21). Den ursprungliga betydelsen kan inte säkert fastställas.

Både sjudagarsveckan, som även kristendomen har bevarat, och seden att fira den sjunde dagen var karakteristiska för det gamla Israel. Någon fullständig motsvarighet bland andra folk är inte känd, och det finns ingen allmänt erkänd förklaring till sedens uppkomst. Man har bl.a. föreslagit att påskens sjudagarsfest stått modell för veckan och att månaden fyrdelats efter månfaserna (fullmånedagen firades i Babylonien). En teori utgår från ▶talmystiken, där talet sju ofta återkommer. Den sjunde dagen skulle ha betraktats som en olycksdag, då arbete borde undvikas. En gammal tabuföreställning skulle i så fall av israeliterna ha omtolkats till en religiös princip med mänskliga och sociala värden.

I Moseböckerna påbjuds sabbaten flera gånger, med delvis olika motiveringar. Den framställs som en upprepning av Guds vilodag efter skapelsen (1 Mos 2:3; 2 Mos 20:11; 31:17). Den kallas också en förbundsplikt (2 Mos 31:16). Den nämns i samband med helgedomen (3 Mos 19:30), där offer skulle frambäras (4 Mos 28:9-10) och skådebröden förnyas (3 Mos 24:8). Den firas med ”en helig sammankomst” (3 Mos 23:3), liksom de stora årliga högtiderna. En variant av ordet sabbat används även om några sådana festdagar (3 Mos 16:31; 23:24, 32, 39). I 5 Mos ges sabbaten en social tolkning: den skall ge behövlig vila åt alla, fria, slavar och invandrare, och även åt arbetsdjuren (5 Mos 5:12-15).

Att avstå från arbete på sabbaten är en ovillkorlig religiös plikt. Ibland nämns speciella sysslor som skall undvikas (2 Mos 34:21; 35:3). Berättelsen om mannaundret illustrerar också sabbatsbudet (2 Mos 16:21-30). För brott mot sabbatshelgden stadgas dödsstraff (2 Mos 31:15; 35:2), vilket likaså illustreras i berättelseform (4 Mos 15:32-36). Denna bestämmelse, liksom andra liknande, sattes i praktiken ur spel redan av ▶rabbinernas tolkningstradition.

Sabbatens roll i tro och sed har tydligen utvecklats under lång tid. Det framgår av Am 8:5 att man firade sabbat under kungatiden och att ingen varuhandel då fick förekomma. Men sabbatens betydelse ökade uppenbarligen under den babyloniska fångenskapen och tiden därefter, då man måste upprätthålla det religiösa livet utan ett fungerande tempel. Flera texter från denna tid visar att reglerna för sabbaten fick en ny skärpa (t.ex. Neh 13:15-22; Jes 56:2-7; Hes 22:26). Samtidigt uppträder uttryck för en lustfylld högtidskänsla som förknippas med dagen (Jes 58:13-14). I Tillägg till GT är sabbatsfirandet en given del av den judiska fromheten (Judit 8:6; 2 Mack 8:27; 12:38). Där skildras också hur judarnas fiender utnyttjade det i militära sammanhang, vilket på judisk sida ledde till beslutet att sabbaten fick brytas genom försvarshandlingar för att rädda liv (1 Mack 2:29-41; jfr 2 Mack 15:1-5).

Det grundläggande sabbatsbudet hölls självklart av kretsen kring Jesus (Luk 23:56) och av de första kristna förkunnarna (Apg 13:14). Känslor av glädje och högtid som judisk tradition än i dag förbinder med sabbaten återspeglas när den görs till en bild för den himmelska saligheten (Heb 4:9). Men NT skildrar också konflikter kring de detaljregler som införts till skydd för sabbatsbudet. En rad ställen handlar om hur Jesus sätter sig över sådana regler och hänvisar till att människans välfärd måste sättas i första rummet; se t.ex. Matt 12:1-14 med par. NT antyder dessutom att han som ▶Människosonen och Guds son ansåg sig ha full frihet i förhållande till sabbatsreglerna (Matt 12:8; Joh 5:17). När kristendomen lämnade den judiska miljön bröt de kristna så småningom med sabbatsfirandet. Söndagen, Jesu uppståndelses dag, blev i stället deras gudstjänstdag (Apg 20:7; 1 Kor 16:2). Alla bindande regler för firandet av heliga dagar avvisades (Kol 2:16) men har delvis återupptagits i senare kristen tradition.