prov / pröva / prövning - Bibel 2000

prov, pröva, prövning, fresta, frestare, frestelse Tanken att Gud prövar människorna eller sätter dem på prov förekommer ofta i GT (1 Mos 22:1; 2 Mos 16:4; 5 Mos 8:2; 13:3; Dom 2:22; Ps 66:10). Han undersöker deras trohet och vilja att hålla sig till honom. Ord som betecknar lockelser eller begär kan någon gång uppträda i sådana sammanhang (5 Mos 7:25; Jos 6:18 jfr Dom 2:22; 3:1, 4), men oftare sägs Gud pröva genom lidanden. Berättelsen om Job åskådliggör detta med särskild tydlighet. Den ger också exempel på att en övernaturlig makt verkställer prövningen med Guds tillstånd.

I NT uppträder ▶djävulen som en självständig fiende till både Gud och människorna. När han söker locka någon bort från den rätta vägen kallas han också frestaren (Matt 4:3; 1 Thess 3:5). Det bakomliggande grekiska verbet (peirázein) har att göra med prov och prövning men kan användas även om förledande lockelser. Ordet är alltså dubbeltydigt; jfr Jak 1, där grundtexten har samma ordstam i Jak 1:2, 13 och 14. Prövningar genom lidanden är dock i NT liksom i GT det större problemet. Det tillspetsas av övertygelsen att de fromma under världens sista tid kommer att utsättas för svårigheter utan motstycke; se t.ex. Matt 24:21-22 med par. Samtidigt vidhålls den gammaltestamentliga tron på Guds övergripande makt: den Onde måste till sist tjäna Guds syften. Prövningens utgång ligger i Guds hand (1 Kor 10:13), och böner om att kunna uthärda den eller befrias från den kan riktas till Gud (Matt 6:13 med par.; ▶Herrens bön).

Enligt bibliskt språkbruk kan också människor pröva eller utmana Gud, dvs. sätta hans tålamod på prov genom lättsinne och otro eller genom att begära det orimliga av honom (2 Mos 17:2, 7; 5 Mos 6:16; Matt 4:7; Apg 15:10). Ordet peirázein används på ett vardagligare sätt i de berättelser där Jesu motståndare prövar hans skarpsinne eller hans förmåga att undvika fallgropar (t.ex. Matt 19:3; 22:18).