otrohet / otrogen - Bibel 2000

otrohet, otrogen, hora Städer och folk uppträder i åtskilliga bibeltexter personifierade som kvinnor (jfr uttryck som ”moder Svea” hos oss). Jerusalem kan t.ex. beskrivas som en vacker ung flicka (”dotter”) eller en drottning när fred råder men som en änka när staden skövlats (Jer 6:2; Klag 1:1; Sef 3:14; Sak 2:10). Underlydande städer, bundsförvanter och grannfolk uppträder som stadens döttrar, vänner och andra närstående. Främmande städer kan kallas skökor och deras ekonomiska och politiska förbindelser otukt eller horande (Jes 23:17; Nah 3:4). Sådan kritik kan riktas också mot israeliternas städer, Samaria (Mik 1:7) och själva Jerusalem (Jes 1:21). Men i dessa fall får bildspråket en speciell färg av att relationen mellan Gud och hans folk tänks som ett kärleksförhållande. Han är Israels äkta man, och om folket tillber någon annan gud är det otroget och bryter sitt äktenskap. Hebreiska ord för förbjuden sexualitet, otrohet eller horande (zenuním, zenút), liksom motsvarande verb, används därför regelmässigt om religiöst avfall från Herren. Det är möjligt att uttryckssättet ibland har en avsiktlig flertydighet, så att det på en gång avser avgudadyrkan och otukt i bokstavlig mening, kanske i form av orgiastisk fruktbarhetskult (4 Mos 25:1; 2 Kung 9:22).

För hebreiskans bildliga uttryck används i denna översättning bl.a. formuleringar som ”liderlig avgudadyrkan” (2 Mos 34:15), ”otrohet” eller ”trolöshet” (4 Mos 14:33; 15:39), ”vara otrogen” (3 Mos 17:7; 20:5; 1 Krön 5:25). Ibland ger verbet ”hora” och besläktade ord den bästa föreställningen om grundtextens upprörda och starkt nedsättande tonfall. Sådana uttryck har därför använts i texter som t.ex. Jer 2:1-3:25; Hes 16; 23; Hos 1:1-2:23.

Ett besläktat bildspråk används i NT om avvikare från den gemensamma kristna läran (Upp 2:14, 20-23) och framför allt om ”den stora skökan” Babylon i betydelsen det gudsfientliga Rom (Upp 17:1-18:24). Bilden av en brud tillämpas positivt på de troende i deras förhållande till Kristus (2 Kor 11:2; Ef 5:25-32; Upp 19:7-9; 21:2, 9).