omvändelse / omvända sig - Bibel 2000

omvändelse, omvända sig, vända om Omvändelsen, den akt i vilken en människa söker sig till Gud för att återförenas med honom, spelar stor roll i biblisk religiositet. I GT anges ofta som bakgrund att folket har övergett Herrens lag, t.ex. genom avfall till främmande gudar. Människans föresats att bättra sig i framtiden är ett viktigt inslag i omvändelsen, samtidigt som texterna betonar Guds vilja att förlåta (5 Mos 30:1-10; Jer 3:22; Hes 33:11; Syr 17:24-26). Hela akten beskrivs ofta med det vanliga hebreiska ordet för ”vända om” eller ”ändra färdriktning” (shuv, varav substantivet teshuvá, en term för omvändelse som inte används så i GT men som spelar stor roll i ▶rabbinsk judendom). Därmed antyds en konkret bild: människan skall återvända till Gud på samma sätt som ett barn söker sig hemåt eller en vilsegången vandrare slår in på rätta vägen.

Enligt evangelierna var maningen till omvändelse en huvudpunkt i Jesu förkunnelse; se Matt 4:17 med par. Det grekiska ord som NT använder om denna sak (metánoia) betyder ”sinnesändring” eller ”ånger”, men dess fulla innebörd bestäms av hebreiskans mera konkreta och radikala språkbruk. Huvudtanken är även i NT att den avfälliga människan skall återvända till Gud; se t.ex. Luk 15.