officer - Bibel 2000

officer De nutida ord som den svenska bibeltexten använder om militära befälhavare klargör ungefär på vilka nivåer framställningen rör sig och vilka funktioner den handlar om. Att i detalj redovisa grundtextens ofta otydliga terminologi är inte möjligt i en översättning för allmänt bruk.

På några ställen i GT:s grundtext förekommer specialtermer, lånord som betecknar höga militärer hos främmande stormakter (assyrierna, 2 Kung 18:17; babylonierna, Jer 39:3, 13). För det mesta används allmänna uttryck som kan beteckna olika slag av överordnade personer, alltefter sammanhanget. Ibland markeras befälsfunktionen enbart genom prepositionen ”över”, följd av ord för t.ex. ”hären” eller ”staden”. Ett vanligt ord (sar) kan stå för både stamhövdingar, furstliga personer, civila chefer och militärer. Detta beror bl.a. på att den militära organisationen i äldre tid följde folkets uppdelning i stammar och släkter. En stamhövding var också militär ledare. Ordets syftning i det enskilda fallet framgår mer eller mindre tydligt av sammanhanget och av tillfogade bestämningsord. Mot den bakgrunden kan översättningen använda uttryck som t.ex. ”officerare” och ”befälhavare”, någon gång precisare ord som ”generaler”. När texten klargör att en person kommenderar folkets samlade armé passar beteckningen ”överbefälhavare”, liksom ”kommendant” när han har befälet över en stad.

På en del ställen antyds ett slags befälsgrader. Olika personer sägs leda grupper på tusen, hundra, femtio eller tio män (2 Mos 18:21; 5 Mos 1:15; 1 Mack 3:55). Uttryck för ”ledare av tusen” och ”ledare av hundra” (ibland ”femtio”) fungerar ofta som allmänna beteckningar för officerare och återges då med detta ord. De båda huvudnivåerna markeras vid behov i översättningen med tilläggsord som ”högre” och ”lägre” (särskilt när uttrycken förekommer samtidigt, t.ex. 4 Mos 31:48; 1 Krön 13:1).

Detta gammaltestamentliga språkbruk var internationellt spritt och har motsvarigheter i bibelns grekiskspråkiga delar. I Tillägg till GT återfinns, vid sidan av andra grekiska ord för militära ledare, sammansättningarna ”ledare av tusen” (chilíarchos) och ”ledare av hundra” (hekatóntarchos). De uppträder också i NT men får då en precisare innebörd, eftersom de officerare som nämns där i allmänhet är romerska. Romarnas militära organisation var fast och detaljerad och är väl känd för oss från antikens litteratur.

Den största romerska truppenheten var legionen (ca 6 000 man). Den indelades i 10 kohorter. I Judeen fanns på Jesu tid fem kohorter, av vilka en användes i Jerusalem. Den kallas i översättningen ”vaktstyrkan” (Matt 27:27med par.). Där andra kohorter nämns används vår nutida beteckning för motsvarande styrka, ”bataljon” (Apg 10:1; 27:1). Chefen för en kohort kallades på latin tribúnus mílitum, ”militärtribun”; på grekiska återgavs titeln med chilíarchos ”ledare av tusen”. I NT uppträder chefen för vaktstyrkan i Jerusalem under denna titel, som då översätts med ”kommendanten” (Joh 18:12; Apg 21:1-24:27). Några gånger förekommer ordet i flertal med en allmännare innebörd (”överstar”, Mark 6:21; Apg 25:23; ”härförare”, Upp 6:15; 19:18).

En kohort indelades i sex centurior, ungefär motsvarande nutidens kompanier. Chefen för en centuria kallades på latin centúrio, ”centurion”, vilket motsvarar grekiskans ”ledare av hundra”. Sådana centurioner eller romerska kaptener uppträder på en rad ställen i evangelierna (Matt 8:5-7 med par.; Matt 27:54 med par.) och Apostlagärningarna (t.ex. 10:1; 27:1-3). Titeln återges där konsekvent med ”officer”.

Judarna hade i Jerusalem en egen vaktstyrka, som upprätthöll ordningen i templet. Dess befälhavare tillhörde det högre prästerskapet. Han kallas i översättningen ”(tempel)kommendanten” (Apg 4:1; 5:24, 26). Motsvarande grekiska ord (strategós) kunde användas om högre militärer av olika slag men också om civila ämbetsmän (så i Apg 16:20-22). I Luk 22:4, 52 förekommer det i flertal (”officerarna i tempelvakten”).