lärjunge - Bibel 2000

lärjunge Ordet betecknar i vårt språk bl.a. en efterföljare eller elev till en religiös lärare. I många traditioner har sådana lärjungar levt i nära gemenskap med sin mästare, delat hans livsföring, hjälpt honom med praktiska ting och hämtat inspiration av både hans ord och hans beteende. Det är troligt att också GT:s profeter hade sådana efterföljare (jfr t.ex. 2 Kung 2:1-18; Jer 36; 45), men hebreiskans speciella ord för lärjunge (limmúd) används i denna mening bara i Jes 8:16, dessutom bildligt i 50:4 (om profetens förhållande till Gud) och 54:13 (om dem som ”fostras av Herren”).

Det grekiska ordet för lärjunge (mathetés) används i NT mycket ofta om de tolv följeslagare som Jesus utsåg, ibland också om en vidare krets som tagit intryck av honom (t.ex. Luk 6:17; jfr Luk 10:1). I Apostlagärningarna syftar det på de kristna över huvud taget (jfr Apg 11:26). De är ”Herrens lärjungar” (Apg 9:1), liksom troende judar kallas Moses lärjungar (Joh 9:28). Elever till andra samtida lärare kan också omtalas med samma ord (t.ex. Matt 9:14; 22:16; Apg 9:25).