Israel / israeliter - Bibel 2000

Israel, israeliter, Nordriket Detta namn används i GT med tre olika betydelser: om patriarken Jakob, om hela det judiska folket och om den stat som folkets nordliga stammar bildade efter Salomos död (Nordriket).

Anknytningen till patriarken bygger på berättelsen i 1 Mos 32:28 (jfr 35:10), som låter namnet anspela på Jakobs kamp med Gud. Om dess ursprungliga språkliga innebörd finns olika uppfattningar bland forskarna.

Som namn på ett folk eller område är Israel först belagt i en egyptisk inskription från ca 1200 f.Kr., där det tycks syfta på en folkgrupp i centrala Palestina. I bibeln används namnet omväxlande med ”israeliter” (i grundtexten ”Israels söner” eller ”Israels hus”, dvs. släkt) som beteckning för det folk som räknade sitt ursprung från Jakob. Stamfaderns namn överförs alltså på hela folket; han fortlever genom sina efterkommande. Dessutom kan ”Israel” i några fall syfta på folkets område och vara liktydigt med ”Israels land”. Patriarkens andra namn används ibland på liknande sätt; ▶Jakob.

Traditionerna kring namnet Israel odlades särskilt av den nordliga stamgrupp som ansågs härstamma från Josefs söner Manasse och Efraim. Namnet kan syfta enbart på dessa stammar. I berättelser om Sauls och Davids tid står ”Israel och Juda” för de två stamgrupper som tillsammans utgjorde vad vi kallar Israels folk (t.ex. 1 Sam 17:52; 2 Sam 3:10). Efter delningen av Salomos rike (1 Kung 12:16) betecknar ”Israel” i Kungaböckerna det nordliga riket och dess invånare. Detta språkbruk finns också hos profeterna. Namnet har då ofta en negativ klang, eftersom de nordliga stammarna betraktades som avfällingar från den rena gudstron (se t.ex. Jer 3:6-13). Ett sent spår av den inställningen finns kanske i Till Dan 1:57.

Samtidigt djupnade hos profeterna en övertygelse att Israel borde vara ett enda heligt och odelbart folk (Hes 37:22), och namnet användes allt mer om hela det judiska folket. I senare skrifter kan alltså uttrycken ”Israel”, ”israeliterna” och ”judarna” ha samma syftning. Skillnaden blir nu att omvärlden oftare säger ”judar”, medan ordet ”israeliter” uttrycker folkets egen uppfattning om sin religiösa roll (jfr t.ex. Esr 6:7-8; Dan 6:13 med Esr 6:16-22; Dan 9:20).

Enligt NT har alla kristna ärvt de löften Gud gav patriarkerna, och de utgör nu hans nya, heliga folk (Rom 9:6-8). Ett uttryck som ”Guds Israel” (Gal 6:16) kan därför syfta på de kristna, liksom Uppenbarelsebokens ord om dem som ”kom från alla Israels stammar” (Upp 7:4-8).