fred / frid - Bibel 2000

fred, frid Det hebreiska ordet shalóm kan beteckna både fred och frid (dessa svenska ord var från början endast uttalsvarianter av ett och samma ord) men också andra tillstånd av ordning och harmoni för personer och ting. Det används om lycka och välgång på livets alla områden. Ordet rör sig över gränserna mellan materiellt och andligt, mellan den enskilde och det allmänna, men ofta ligger tonvikten på det gemensamma mänskliga livet och dess villkor. Tanken på fred går lätt över till rättvisa och rättfärdighet (Ps 85:11; Jes 32:17).

Ett så innehållsrikt ord kan inte fångas i ett enda svenskt uttryck utan måste översättas på olika sätt beroende på sammanhanget. Det traditionella ”frid” kan ibland användas (t.ex. Ps 4:9; 1 Sam 1:17) eller omskrivas med likvärdiga uttryck (”ostörd” 2 Sam 3:21-23, ”i lugn och ro” 2 Sam 15:27). Oftare är ”fred” det rätta ordet (t.ex. Ps 34:15; 1 Krön 22:9; Jes 9:6-7; Mik 5:5), särskilt då texten tydligt berör materiella, sociala eller politiska förhållanden (3 Mos 26:6). Men även när Gud i allmänna ordalag sägs ge välsignelse eller välgång kan ”fred” komma närmare grundtextens mening (4 Mos 6:26; Ps 29:11; Hagg 2:10). ”Välgång” och liknande uttryck kan också vara passande återgivningar (Jer 6:14; 8:15; Dan 10:19). När någon frågar efter en annans ”shalom” menas ofta bara att han hälsar eller frågar hur det går, och då använder översättningen sådana uttryck (1 Sam 10:4; 2 Sam 11:7).

I NT har det grekiska ordet eiréne samma dubbeltydighet. Återgivningen ”fred” har valts bl.a. när bakgrunden utgörs av GT:s profetior om ett kommande fredsrike (t.ex. Luk 2:14). ”Frid” har däremot använts när texten talar om den gåva från Gud som präglar de kristnas liv (Joh 14:27; Rom 5:1; Gal 5:22). Hit hör bl.a. brevens välgångsönskningar (Rom 1:7; 15:13).