förintelse - Bibel 2000

förintelse Uttrycket ”viga åt förintelse” återger ett hebreiskt verb (hecherím; motsvarande substantiv chérem), som betyder att man undantar något från vanligt bruk och helgar det åt Gud genom att förstöra det. Så kunde man göra med krigsbyte och även med tillfångatagna fiender. Det innebar en uppoffring i den meningen att man avstod från att behålla bytet för egen del. Hade man lovat att handla på detta sätt (4 Mos 21:2) måste löftet hållas. Det som tagits undan åt Herren var heligt (jfr 3 Mos 27:28), och om människor utnyttjade det begick de ett allvarligt brott mot Gud (Jos 7; 1 Sam 15).

Det är troligt att sedvänjor av detta slag tidigt kom ur bruk i Israel. De texter som talar om dödande i stor skala (t.ex. 5 Mos 7) speglar inte historiska händelser utan uttrycker 500-talets övertygelse att avfall till främmande gudar var roten till Israels svåra olyckor. Mot denna bakgrund uppfattade man samlevnaden med grannfolken som ett brott och kom så fram till tanken att de egentligen borde ha undanröjts.

Undantagsvis används det hebreiska uttrycket om dödsstraff för israeliter (2 Mos 22:20). Ett par gånger menas att egendom vigs eller förverkas åt Herren i den betydelsen att templet och prästerna övertar den (4 Mos 18:14; Esr 10:8; Hes 44:29). På några ställen (t.ex. 2 Kung 19:11) är den religiösa bakgrunden förbleknad, och ordet betyder ”ödelägga” i vanlig mening.