djävulen - Bibel 2000

djävulen Det grekiska ordet diábolos, som gett upphov till svenskans »djävul«, betyder »förtalare« och motsvarar i ▶Septuaginta hebreiskans satán, »motståndare«, »anklagare«. De båda ordens speciella innebörd i det religiösa språket går tillbaka på ställen i GT där ett andeväsen uppträder som de frommas vedersakare, sätter dem på prov eller lockar dem till synd. Hit hör Job 1:1-2:13 och Sak 3:1-2, där ordet satán inte är något egennamn utan ett beskrivande ord (det har bestämd artikel) och »Anklagaren« är underordnad Gud och verksam med hans tillåtelse. I 1 Krön 21:1 används ordet som namn (utan bestämd artikel) och syftar på en mer eller mindre självständig makt. Denne ▶Satan kom så småningom att uppfattas som upphovet till allt ont i världen, och man fann honom representerad av ormen i berättelsen om människans olydnad och straff (1 Mos 3:1-15). Ett tidigt spår av denna lära finns sannolikt i Vish 2:24. I Syr 21:27 talar den grekiska texten om Satan men den hebreiske författaren sannolikt om en mänsklig motståndare. Bibeltexterna illustrerar alltså hur tron på en ond makt gradvis bredde ut sig och förändrade uppfattningen att Gud ensam råder över både gott och ont i tillvaron.

I NT råder en fullt utvecklad syn på det ondas personifierade makt, som omväxlande kallas djävulen och Satan, ibland den Onde. I Uppenbarelseboken utmålas den onda gestalten bl.a. som ▶drake i anslutning till gammaltestamentliga motiv (Upp 12:3-18; 20:2). I andra sammanhang kallas han »(denna) ▶världens furste« (t.ex. Joh 12:31), »fursten över luftens härsmakt« (Ef 2:2), »Beelsebul« (Matt 12:24) och »Beliar« (2 Kor 6:15). Dessa beteckningar anknyter till tidens tro på andar och ▶demoner. Det är inte alltid klart om de avser djävulen själv eller någon underlydande demonfurste.

Namnet Lucifer, »ljusbäraren«, som getts åt djävulen genom en tillämpning av Jes 14:12, förbinds inte med honom i NT. Ibland antyds dock den föreställning som namnet uttrycker: att djävulen var en lysande ängel som greps av övermod, avföll från Gud och fördrevs från himlen (Upp 9:1; jfr 2 Kor 11:14).