babyloniska fångenskapen - Bibel 2000

babyloniska fångenskapen Traditionell beteckning för den period som inleddes med att folk från Juda och Jerusalem deporterades till Babylonien åren 597, 587 och 582 f.Kr. (2 Kung 24:1-25:30). Perioden kallas också exilen, med ett latinskt lånord för landsflykt eller landsförvisning. Som dess slutår räknas vanligen 538, då perserkungen Kyros gav de deporterade rätt att återvända till Jerusalem och bygga upp templet där (Esr 1:1-4). Templet kunde återinvigas 515, och ibland räknar man denna händelse som slutet på exilen. Jeremias förutsägelse att fångenskapen skulle vara i sjuttio år (25:11; 29:10) gav senare upphov till ▶apokalyptiska spekulationer (Dan 9:24; Jer br 1:2).

De som fördes bort till Babylonien utgjorde bara en liten del av befolkningen: ämbetsmän och andra nyckelpersoner, främst hantverkare. Enligt Jer 52:28-30 var antalet bortförda sammanlagt 4 600, medan 2 Kung 24:14-16 har högre siffror. Fast den påtvungna landsflykten beskrivs med starka uttryck för sorg och lidande (Ps 137; Jes 40:2; 48:10) tycks de deporterade ha kunnat leva ett tämligen normalt liv i Babylonien (Jer 29:4-7). I själva verket synes de som lämnades kvar i Juda - utan ledare och utan försvar - ha drabbats hårdare än de som deporterades. Grannfolken, särskilt edomeerna, beskylls för att ha utnyttjat situationen och härjat i Juda (t.ex. Ob 1:8-15).

Särskilt efter deportationen 587 f.Kr., då templet förstörts, torde många ha gett upp hoppet om att få återvända och anpassat sig till de nya förhållandena även på det religiösa området. Den s.k. andre Jesaja (▶Profetböcker), som verkade under slutet av exilen, har därför anledning att ironisera över de babyloniska gudabilderna och deras tillbedjare (Jes 44:9-20; jfr den långt senare variationen av detta tema i Jer br). När perserkungen Kyros hotar det babyloniska väldet kan profeten se det som ett tecken på att Herren skall befria sitt folk och föra det tillbaka till dess land på samma sätt som han en gång befriade Israels folk ur Egypten; se t.ex. Jes 40:1-11; 45:1-13; 47; 48:20-21; 52:11-12. Liknande motiv finns hos Hesekiel, som vänder sig till sina landsmän i exilen och uppmanar dem att hålla fast vid sin tro.

Den babyloniska fångenskapen och de katastrofer som ledde till den har starkt påverkat Israels tro. Spår av periodens erfarenheter finns i stora delar av GT.