Aram / arameer - Bibel 2000

Aram, arameer Bibelns Aram motsvarar det nuvarande Syrien och delar av angränsande länder. Sammansättningen Aram Naharajim, »de två flodernas Aram« (1 Mos 24:10; 5 Mos 23:4; Dom 3:8; jfr 1 Krön 19:6; Ps 60:2), betecknar det nordliga området mellan floderna Eufrat och Tigris; namnet Paddan Aram (t.ex. 1 Mos 25:20) har ungefär samma syftning. Enligt 1 Mos bodde Abraham före sin vandring till Kanaan i dessa trakter (1 Mos 11:31), och hans familj uppfattade dem som sitt hemland (1 Mos 24:10; 25:20; 28:1-3). Man räknade sålunda med att israeliter och arameer hade ett gemensamt ursprungsland (jfr 5 Mos 26:5 med not; 1 Mos 10:22; 11:12-26). Enligt Am 9:7 hade de också likartade vandringsperioder bakom sig.

I utombiblisk historia är namnet Aram känt redan från det andra årtusendet f.Kr. Från omkring 1000 f.Kr. uppträdde arameerna i konkurrens med assyrierna som arvtagare till hettiternas sönderfallande stormakt. En rad arameiska stadsstater nämns i bibeln: Sova (t.ex. 2 Sam 8:3; 1 Krön 18:3), (Bet-)Rechov (t.ex. 4 Mos 13:22; Dom 18:28; 2 Sam 10:6), Geshur (t.ex. 2 Sam 3:3; 1 Krön 3:2), Maaka och Tov (2 Sam 10:6) och Bikat-Aven och Bet-Eden (Am 1:5). Mer betydande var ▶Hamat (t.ex. 2 Sam 8:9; 2 Kung 14:28) och framför allt ▶Damaskus, under vars ledning arameerna tidvis bildade ett mäktigt rike; jfr 1 Kung 11:23-25.

Bibeln skildrar i en rad berättelser arameerna som farliga fiender till israeliterna (t.ex. Dom 3:8-10; 2 Sam 10:15-19; 1 Kung 20:1-34; 2 Kung 6:8-7:20). Men de båda folken hade gemensamma motståndare i assyrierna; på 700-talet f.Kr. ledde en allians mellan arameerna och det israelitiska Nordriket till krig med Sydriket (2 Kung 16). I likhet med Nordriket dukade arameerna som stat slutligen under för Assyrien, men de fortsatte att utöva ett kulturellt inflytande; ▶Arameiska.