apostel - Bibel 2000

apostel Det grekiska ordet apóstolos betyder »sändebud«. Motsvarande hebreiska ord användes om ombud med fullmakt att företräda annan person t.ex. i affärer. Ordet apostel förekommer med denna allmänna betydelse i Joh 13:16; 2 Kor 8:23; Fil 2:25 (»som ni sände«). I Heb 3:1 kallas Jesus apostel, dvs. Guds sändebud. Oftast syftar ordet i NT på Jesu tolv lärjungar, som han enligt Luk 6:13 själv kallade apostlar, eller på Paulus. Någon gång används det om andra missionärer eller kristna ledare: Barnabas (Apg 14:4, 14), Andronikos och Junias (Rom 16:7; enligt en annan tolkning av den sistnämnda namnformen, företrädd redan i fornkyrkan, var denna person en kvinna, Junia). Denna friare användning av ordet anses av många forskare ha varit den ursprungliga bland de första kristna. Paulus försvarar ivrigt sin rätt att kallas apostel gentemot motståndare som tycks ha ansett beteckningen förbehållen de tolv; 1 Kor 9:1-3. »Falska apostlar« nämns i 2 Kor 11:13; Upp 2:2.