antikrist - Bibel 2000

antikrist Detta grekiska ord, som betyder »motkristus«, används inom bibeln bara i Johannesbreven (1 Joh 2:18, 22; 4:3; 2 Joh 1:7), men då på ett sätt som visar att det var bekant för läsarna. Tydligen väntade man sig att en ojämförligt ond och mäktig person skulle framträda i världens sista tid. Andra antydningar om detta ges i Matt 24:15-22 med par.; 2 Thess 2:3-12; Upp 13. Den väntade gestalten främjar en allmän upplösning eller »laglöshet«. Han gör anspråk på en dyrkan som endast tillkommer Gud och Kristus, hädar Gud och skändar heliga ting. Han vållar också de troende svåra lidanden. Vanhelgandet av Jerusalems tempel 168 f.Kr. bildar utgångspunkten för denna föreställning. Den tillämpas i Uppenbarelseboken på den romerska staten och dess kejsare, i Johannesbreven på falska profeter, dvs. religiösa förkunnare som vänder sig till de kristna men förnekar väsentliga kristna läror.