1Jag uppmanar er alltså, jag som är fånge för Herrens skull, att leva värdigt er kallelse, 2alltid ödmjuka och milda. Ha fördrag med varandra i tålamod och kärlek. 3Sträva efter att med friden som band bevara den andliga enheten: 4en enda kropp och en enda ande, liksom ni en gång kallades till ett och samma hopp. 5En är Herren, en är tron, ett är dopet, 6en är Gud och allas fader, han som står över allting, verkar genom allt och finns i allt.
Kristi kropp byggs upp
7Var och en av oss har fått just den nåd som Kristus har velat ge honom. 8Därför heter det: Han steg upp i höjden och tog fångar, han gav människorna gåvor. ( 9Att han steg upp, måste inte det betyda att han också har stigit ner i underjorden? 10Han som har stigit ner är också den som steg upp högt över alla himlar för att uppfylla allting.) 11Så gjorde han några till apostlar, andra till profeter, till förkunnare eller till herdar och lärare. 12De skall göra de heliga mera fullkomliga och därigenom utföra sin tjänst och bygga upp Kristi kropp, 13tills vi alla kommer fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds son, blir fullvuxna och når en mognad som svarar mot Kristi fullhet. 14Vi skall inte längre vara barn och låta oss drivas omkring av alla lärovindar, inte vara lekbollar för människorna, som vill sprida villfarelse med sina bedrägliga påfund. 15Nej, låt oss i kärlek hålla fast vid sanningen och växa i alla avseenden så att vi förenas med honom som är huvudet, Kristus. 16Han låter hela kroppen fogas samman och hållas ihop genom att alla lederna hjälper och stöder, med just den kraft han ger åt varje särskild del. Då växer hela kroppen till och byggs upp i kärlek.
