16Jag upprepar: ta mig inte för en dåre, men om ni ändå gör det, så lyssna på denne dåre, så att jag kan få skryta lite, jag också. 17Vad jag här säger, det säger jag inte i Herrens anda utan som i dårskap, när det nu är fråga om skryt. 18När så många skryter på människors vis kan också jag göra det. 19Ni står ju villigt ut med dåraktiga människor, ni som är så kloka. 20Ni finner er i att man förslavar er, äter er ur huset, kuvar er, hunsar er, slår er i ansiktet. 21Till min skam måste jag medge att jag tydligen har varit svag. Men vad andra vågar komma med – nu talar jag i dårskap – det vågar också jag. 22De är hebreer – jag med; israeliter – jag med; Abrahams ättlingar – jag med. 23De tjänar Kristus – det gör jag ännu mer, för att nu tala som en dåre. Jag har arbetat mer än de flesta, suttit i fängelse mer än de flesta, fått prygel i övermått och ofta riskerat livet. 24Av judarna har jag fem gånger fått fyrtio minus ett slag, 25tre gånger har jag slitit spö, en gång har jag stenats, tre gånger har jag lidit skeppsbrott, ett helt dygn har jag drivit omkring på öppna havet. 26Ofta har jag varit ute på resor, utsatt för faror i floder, faror från rövare, faror bland landsmän och bland hedningar, faror i städer, i öknar och på havet, faror bland falska bröder. 27Jag har arbetat och slitit och ofta vakat, jag har svultit och törstat och ofta fastat, jag har frusit och varit utan kläder. 28Till allt annat kommer det som trycker mig varje dag: mina bekymmer för alla församlingarna. 29Ingen är svag utan att jag blir svag. Ingen kommer på fall utan att jag prövas som i eld.
