1Vi vet att då det tält som är vår jordiska boning rivs ner har Gud en byggnad åt oss i himlen, en evig boning som inte är gjord av människohand. 2Medan vi är här ropar vi av längtan efter att få ikläda oss vår himmelska boning. 3Ty har vi väl klätt oss i den skall vi inte stå där nakna. 4Vi som ännu bor i tältet ropar i vårt betryck; vi vill ju inte bli avklädda, vi vill bli påklädda, så att det som är dödligt uppslukas av livet. 5Gud har själv skapat oss just för detta, och som en borgen har han gett oss Anden.
6Därför är vi alltid vid gott mod, även om vi vet att så länge vi har vårt hem i kroppen är vi borta från Herren – 7vi lever i tro, utan att se. 8Vi är vid gott mod och skulle helst vilja flytta bort från kroppen och få vårt hem hos Herren. 9Därför är vi så angelägna om att vara honom till behag, vare sig vi är borta eller hemma. 10Ty alla skall vi stå inför Kristi domstol, sådana vi är, och där skall var och en få igen för vad han har gjort under sitt jordiska liv, gott som ont.
