1Sedan inföll en av judarnas högtider, och Jesus gick upp till Jerusalem. 2Vid fårdammen i Jerusalem finns ett bad med det hebreiska namnet Betesda. Det har fem pelargångar, 3och i dem låg en mängd sjuka, blinda, lama och lytta. 5Där fanns en man som hade varit sjuk i trettioåtta år. 6Då Jesus såg honom ligga där och fick veta att han varit sjuk länge frågade han honom: »Vill du bli frisk?« 7Den sjuke svarade: »Herre, jag har ingen som kan hjälpa mig ner i bassängen när vattnet börjar svalla. Medan jag försöker ta mig dit hinner någon annan ner före mig.« 8Jesus sade till honom: »Stig upp, ta din bädd och gå.« 9Genast blev mannen frisk och tog sin bädd och gick.
Men det var sabbat den dagen, 10och judarna sade till honom som hade blivit botad: »Det är sabbat. Du får inte bära på din bädd.« 11Han svarade: »Den som gjorde mig frisk sade åt mig att ta min bädd och gå.« 12De frågade: »Vem var det som sade åt dig att ta den och gå?« 13Han som hade botats visste inte vem det var, för Jesus hade dragit sig undan eftersom det var mycket folk på platsen. 14Efteråt fann Jesus honom i templet och sade till honom: »Du har blivit frisk. Synda inte mer, så att det inte händer dig något värre.« 15Mannen gick då och talade om för judarna att det var Jesus som hade gjort honom frisk. 16Nu började judarna förfölja Jesus, eftersom han hade gjort detta på en sabbat. 17Men han sade till dem: »Min fader verkar ännu i denna stund, och därför verkar också jag.« 18Då blev judarna ännu ivrigare att döda honom, eftersom han inte bara upphävde sabbatsbudet utan också påstod att Gud var hans far och därmed jämställde sig med Gud.
