15Vad innebär nu detta? Jo, att jag vill be med min ande men också med mitt förnuft. Jag vill sjunga med min ande men också med mitt förnuft. 16För om det är i ande du ber en tackbön, hur skall då den som har sin plats bland oinvigda kunna säga sitt Amen till din tacksägelse? Han förstår ju inte vad du säger. 17Det är bra att du tackar, men den andre blir inte uppbyggd av det. 18Gud vare tack, jag talar mer med tungor än någon av er, 19men i församlingen vill jag hellre tala fem ord med mitt förnuft, så att också andra får lära sig något, än tusentals ord med tungor.
20Bröder, var inte barn till förståndet, nej, var barn i fråga om allt ont och fullvuxna till förståndet. 21I lagen står det: Genom människor med andra språk och främmande tungomål skall jag tala till detta folk, men ändå skall de inte lyssna till mig, säger Herren. 22Därför blir tungotalet ett tecken för de otroende, inte för de troende, medan det profetiska talet blir ett tecken för de troende och inte för de otroende. 23Anta att hela församlingen håller gudstjänst och att alla talar med tungor. Om det då kommer in oinvigda eller otroende, så säger de: »Ni är galna.« 24Men anta att allesammans talar profetiskt. Om det då kommer en som är otroende eller oinvigd blir han genomskådad av alla, ställd till svars av alla, 25och vad som gömmer sig i hans innersta blottas. Då kastar han sig ner och tillber Gud och ropar: »Hos er finns verkligen Gud.«
