1Jag vill att ni skall ha kunskap om detta, bröder: våra fäder hade alla molnet över sig och gick alla genom havet. 2Alla blev de döpta i molnet och i havet till gemenskap med Mose. 3Alla åt de samma andliga mat, 4och alla drack de samma andliga dryck, de drack ur en andlig klippa som följde dem, och den klippan var Kristus. 5Men de flesta av dem fann inte nåd inför Gud utan blev liggande döda i öknen. 6Allt detta är exempel som säger oss att vi inte skall ha begär till det onda, som de hade. 7Bli inte avgudadyrkare som många av dem blev. Om dem står det i skriften: Folket slog sig ner för att äta och dricka och steg sedan upp och förlustade sig.8Låt oss inte heller begå otukt som många av dem gjorde; så dödades också 23 000 på en enda dag. 9Och låt oss inte sätta Herren på prov som många av dem gjorde; de föll offer för ormar. 10Knota inte som många av dem gjorde; de dödades av Förgöraren. 11Allt det som hände dem är exempel, och det skrevs ner för att vägleda oss som har tidsåldrarnas slut inpå oss. 12Därför skall den som tror sig stå stadigt se till att han inte faller. 13Era prövningar har inte varit övermänskliga. Gud är trofast och skall inte låta er prövas över förmåga: när han sänder prövningen visar han er också en utväg, så att ni kommer igenom den.
14Håll er alltså borta från avgudadyrkan, mina kära. 15Jag talar till förnuftiga människor, bedöm själva vad jag säger. 16Välsignelsens bägare som vi välsignar, ger den oss inte gemenskap med Kristi blod? Brödet som vi bryter, ger det oss inte gemenskap med Kristi kropp? 17Eftersom brödet är ett enda är vi – fast många – en enda kropp, för alla får vi vår del av ett och samma bröd. 18Se på israeliterna: har inte de som äter av offren gemenskap med offeraltaret? 19Vad vill jag säga med detta? Att det som offras till avgudar är något i sig eller att avgudar är något? 20Nej, men att det som de offrar offrar de åt demoner och inte åt Gud, och jag vill inte att ni skall ha gemenskap med demonerna. 21Ni kan inte dricka både ur Herrens bägare och ur demonernas bägare, inte äta både vid Herrens bord och vid demonernas bord. 22Eller skall vi väcka Herrens svartsjuka? Är vi starkare än han?
