1Varje överstepräst utses bland människor, och det är människor han får till uppgift att företräda inför Gud genom att frambära offergåvor för deras synder. 2Han kan ha fördrag med de okunniga och vilsegångna eftersom han själv är behäftad med svaghet 3och därför måste frambära syndoffer lika mycket för sig själv som för folket. 4Ingen tar sig denna värdighet; han blir kallad av Gud, liksom Aron. 5Så är det också med Kristus. Han tog sig inte värdigheten som överstepräst utan fick den av honom som sade: Du är min son, jag har fött dig i dag, 6liksom han på ett annat ställe säger: Du är för evigt präst, en sådan som Melkisedek.
7Under sitt liv på jorden uppsände han med höga rop och tårar enträgna böner till den som kunde rädda honom från döden, och han blev bönhörd därför att han böjde sig under Guds vilja. 8Fast han var son lärde han sig lyda genom att lida, 9och när han hade fullkomnats blev han för alla som lyder honom den som bringar evig frälsning, 10av Gud kallad överstepräst, en sådan som Melkisedek.
