Guds ord vid tidens slut
1Många gånger och på många sätt talade Gud i forna tider till våra fäder genom profeterna, 2men nu vid denna tidens slut har han talat till oss genom sin son, som han har insatt till att ärva allting liksom han också har skapat världen genom honom. 3Och han, som är utstrålningen av Guds härlighet och en avbild av hans väsen och som bär upp allt med kraften i sitt ord, har renat oss från synden och sitter på Majestätets högra sida i höjden. 4Han har blivit lika mycket mäktigare än änglarna som det namn han har fått i arv är förmer än deras. 5Ty aldrig har Gud sagt till någon ängel:
Du är min son,
jag har fött dig i dag,
eller:
Jag skall vara hans fader,
och han skall vara min son.
6Och när han låter sin förstfödde son träda in i världen säger han:
Alla Guds änglar skall hylla honom.
7Om änglarna säger han:
Han gör sina änglar till vindar
och sina tjänare till eldslågor,
8om Sonen däremot:
Din tron, o Gud, består i evigheters evighet,
och rättens spira är din kungaspira.
9Du har älskat rättfärdigheten och hatat orätten.
Därför har Gud, din Gud, smort dig
med glädjens olja mer än dina likar.
10Och:
Du, Herre, lade i tidens början jordens grund,
och himlarna är dina händers verk.
11De skall förgås, men du förblir.
De skall alla nötas ut som en mantel,
12du skall rulla ihop dem som en klädnad,
ja, som en mantel skall de bytas ut.
Men du är densamme,
dina år har inget slut.
13Aldrig har han sagt till en ängel:
Sätt dig på min högra sida,
så skall jag lägga dina fiender
som en pall under dina fötter.
14Är inte änglarna andar i Guds tjänst, sända att tjäna dem som skall få sin del av frälsningen?
