1Sedan lämnade han Athen och for till Korinth. 2Där träffade han en jude vid namn Aquila, som stammade från Pontos men som tillsammans med sin hustru Priscilla nyligen hade kommit från Italien, eftersom kejsar Claudius hade låtit utvisa alla judar från Rom. Paulus sökte upp dem, 3och då han hade samma yrke stannade han hos dem och arbetade; de var sadelmakare.
4Varje sabbat talade Paulus i synagogan och försökte övertyga både judar och greker. 5När Silas och Timotheos kom ner från Makedonien var han fullt upptagen av sin förkunnelse och vittnade inför judarna att Jesus är Messias. 6Men när man då svarade med invändningar och smädelser skakade han sina kläder och sade: »Ert blod må komma över era egna huvuden. Jag är utan skuld. Från och med nu vänder jag mig till hedningarna.« 7Så gick han därifrån och flyttade över till Titius Justus, en gudfruktig man vars hus låg vägg i vägg med synagogan. 8Men synagogföreståndaren Crispus och hela hans familj kom till tro på Herren, och många andra korinthier som hörde Paulus trodde och lät döpa sig. 9En natt sade Herren till Paulus i en syn: »Var inte rädd utan fortsätt att predika och låt dig inte tystas, 10ty jag är med dig. Ingen skall angripa dig och göra dig något ont; här i staden är det många som hör till mitt folk.« 11Paulus stannade kvar där i ett och ett halvt år och undervisade dem om Guds ord.
12Det år då Gallio var ståthållare i Achaia förenade sig judarna i ett angrepp på Paulus, drog honom inför domstolen 13och sade att han förledde människor till att dyrka Gud på ett sätt som stred mot lagen. 14Men innan Paulus hann ta till orda sade Gallio till judarna: »Om det gällde något brott eller skurkstreck skulle jag naturligtvis lyssna på er, judar. 15Men grälar ni om ord och namn och er egen lag, då är det er ensak. I sådana tvister vill inte jag vara domare.« 16Därmed körde han bort dem från domstolen. 17Då kastade sig alla över synagogföreståndaren Sosthenes och misshandlade honom mitt framför domartribunen. Men det tog Gallio ingen notis om.
