23Sedan de hade blivit fria sökte de upp sina egna och berättade vad översteprästerna och de äldste hade sagt till dem. 24När de andra hörde det började de gemensamt be högt till Gud och sade: »Härskare, du som har gjort himmel och jord och hav och allt vad de rymmer, 25du som har låtit den heliga anden säga genom vår fader David, din tjänare:
Varför förhäver sig hedningarna,
varför smider folken fåfänga planer?
26Jordens kungar träder fram
och furstarna gaddar sig samman
mot Herren och hans smorde.
27Ja, de har sannerligen gaddat sig samman här i denna stad mot din helige tjänare Jesus, som du har smort. Herodes och Pontius Pilatus, hedningarna och Israels folk, 28alla har de gjort vad din makt och ditt beslut hade förutbestämt. 29Se nu hur de hotar oss, Herre, och ge dina tjänare frimodighet att förkunna ditt ord. 30Sträck ut din hand och bota de sjuka, låt tecken och under ske genom din helige tjänare Jesu namn.«
31När de hade slutat be skakade marken där de var samlade, och alla fylldes av den heliga anden och förkunnade frimodigt Guds ord.
