10Är det människor jag nu vill vinna för mig – eller Gud? Söker jag vara människor till lags? Om jag ännu ville vara människor till lags skulle jag inte vara Kristi tjänare. 11Jag försäkrar er, bröder: det evangelium som jag har förkunnat är inte något mänskligt påfund. 12Jag har inte fått det från någon människa, ingen har lärt mig det, jag har fått det genom en uppenbarelse av Jesus Kristus.
13Ni har ju hört hur jag förut levde som lagtrogen jude, hur jag hänsynslöst förföljde Guds församling och försökte utrota den. 14I trohet mot judendomen överträffade jag de flesta av mina judiska jämnåriga, ivrigare än någon annan hävdade jag traditionen från våra fäder. 15Men han som utsåg mig redan i moderlivet och som kallade mig genom sin nåd beslöt 16att uppenbara sin son för mig, för att jag skulle förkunna evangeliet om honom för hedningarna. Då frågade jag inte någon av kött och blod till råds, 17inte heller for jag upp till Jerusalem, till dem som var apostlar före mig. I stället begav jag mig till Arabien, och därifrån vände jag tillbaka till Damaskus.
18Först tre år senare for jag upp till Jerusalem för att få tala med Kefas, och jag stannade fjorton dagar hos honom. 19Någon annan av apostlarna såg jag inte, bara Herrens bror Jakob. 20Vad jag skriver är sant, det tar jag Gud till vittne på.
21Sedan kom jag till Syrien och Kilikien, 22utan att ha haft någon beröring med de kristna församlingarna i Judeen. 23Det enda de hade hört var att »han som en gång förföljde oss förkunnar nu den tro som han förut ville utrota«. 24Och man prisade Gud för min skull.
