1Några dagar senare kom han tillbaka till Kafarnaum och det blev känt att han var hemma. 2Det samlades så mycket folk att inte ens platsen utanför dörren räckte till längre, och han förkunnade ordet för dem. 3Då kom de dit med en lam som bars av fyra män. 4Eftersom de inte kunde komma fram till Jesus i trängseln bröt de upp taket ovanför honom och firade ner bädden med den lame genom öppningen. 5När Jesus såg deras tro sade han till den lame: »Mitt barn, dina synder är förlåtna.«
6Nu satt där några skriftlärda, och de tänkte för sig själva: 7»Hur kan han tala så? Han hädar ju. Vem kan förlåta synder utom Gud?« 8Jesus förstod i sin ande vad de tänkte och sade till dem: »Hur kan ni tänka så i era hjärtan? 9Vilket är lättast, att säga till den lame: Dina synder är förlåtna, eller att säga: Stig upp, ta din bädd och gå? 10/11 Men för att ni skall veta att Människosonen har makt att förlåta synder här på jorden säger jag dig« – och nu talade han till den lame – »stig upp, ta din bädd och gå hem.« 12Och mannen steg upp, tog genast sin bädd och gick ut i allas åsyn, så att de häpnade och prisade Gud och sade: »Aldrig har vi sett något sådant!«
