20240316 Bibelläsning och bön

₁Tacka Herren, ty han är god,

evigt varar hans nåd.

₂Så skall de befriade säga,

de som Herren befriat ur nöden

₃och som han har hämtat hem från alla länder,

från öster och väster, norr och söder.

₄Några gick vilse i öde öknar,

de fann ingen väg till bebodda städer.

₅De var hungriga och törstiga,

och deras krafter sinade.

₆Då ropade de till Herren i sin nöd,

och han räddade dem ur deras trångmål.

₇Han lät dem finna den rätta vägen

till en stad där människor bodde.

₈De skall tacka Herren för hans godhet,

hans underbara gärningar mot människor.

₉Han ger de törstande att dricka

och mättar de hungriga med allt gott.

₁₀Andra satt i djupaste mörker,

fångna i fjättrar av järn.

₁₁De hade trotsat Guds befallningar

och förkastat den Högstes råd.

₁₂De var modlösa av vedermödor,

de stapplade utan att få hjälp.

₁₃Då ropade de till Herren i sin nöd,

och han hjälpte dem ur deras trångmål.

₁₄Han förde dem ut ur det djupa mörkret

och bröt sönder deras bojor.

₁₅De skall tacka Herren för hans godhet,

hans underbara gärningar mot människor.

₁₆Han krossar kopparportarna,

järnbommarna slår han sönder.

₁₇Andra var sjuka för sina synders skull

och fick lida för sina brott.

₁₈De ville inte se åt någon föda

och närmade sig dödens portar.

₁₉Då ropade de till Herren i sin nöd,

och han hjälpte dem ur deras trångmål.

₂₀Han gav en befallning och botade dem

och räddade dem från graven.

₂₁De skall tacka Herren för hans godhet,

hans underbara gärningar mot människor,

₂₂de skall frambära tackoffer

och berätta om hans verk med jubel.

₂₃Andra for på skepp över havet

och drev handel på de stora vattnen.

₂₄De såg Herrens verk,

hans under i havets djup.

₂₅Han befallde, och en storm blåste upp,

som fick vågorna att gå höga.

₂₆De kastades mot himlen och mot djupen,

modet svek dem i faran.

₂₇De vinglade och raglade som druckna,

deras färdighet var till ingen nytta.

₂₈Då ropade de till Herren i sin nöd,

och han förde dem ut ur deras trångmål.

₂₉Han stillade stormen,

och vågorna tystnade.

₃₀De gladdes när det blev lugnt,

han lät dem nå hamnen de ville till.

₃₁De skall tacka Herren för hans godhet,

hans underbara gärningar mot människor,

₃₂de skall lovsjunga honom i tempelskaran

och prisa honom i de äldstes krets.

₃₃Han förvandlar floder till öken

och vattenkällor till torr mark,

₃₄fruktbart land till saltjord

för invånarnas ondskas skull.

₃₅Han förvandlar öknen till sjö

och det torra landet till vattenkällor.

₃₆Han låter de hungrande slå sig ner där

och bygga sig en stad att bo i.

₃₇De sår sina åkrar och planterar vingårdar,

och de får riklig skörd.

₃₈Han välsignar dem, och de förökar sig,

och deras boskap blir talrik.

₃₉Om de blir få och tyngs ner

av förtryck, av olycka och bekymmer,

₄₀öser han förakt över furstarna

och leder dem vilse i väglös ödemark.

₄₁Men de fattiga lyfter han ur deras betryck

och gör familjerna stora som hjordar.

₄₂De rättrådiga ser det och gläder sig,

all ondska tvingas till tystnad.

₄₃Den som är vis skall ge akt på detta

och besinna Herrens godhet.