21När Elkana och hela hans familj gick upp till Shilo för att förrätta det årliga offret till Herren och frambära sitt löftesoffer, 22följde Hanna inte med. »Jag väntar tills pojken har blivit avvand«, sade hon till sin man, »då skall jag ta med honom och han skall få träda fram inför Herren och stanna där för all framtid.« 23Elkana svarade: »Gör som du finner bäst och vänta tills han är avvand. Må Herren låta det bli som du har sagt.«
Hanna stannade hemma och ammade sin son till dess han var avvand. 24Då följde hon med Elkana, och de hade med sig en treårig tjur, en säck mjöl och en lägel vin. Så fördes pojken till Herrens hus i Shilo, han var med dem när de trädde fram inför Herren. Fadern offrade det slaktoffer som han varje år brukade frambära åt Herren. Sedan förde han fram pojken 25och offrade tjuren. Hanna, pojkens mor, tog honom med sig till Eli 26och sade: »Hör på mig, herre. Så sant du lever, herre, jag är den kvinna som stod här hos dig och bad till Herren. 27Det var om detta barn jag bad, och Herren har gett mig vad jag bad honom om. 28Nu vill jag i min tur ge honom tillbaka åt Herren. Så länge han lever skall han tillhöra honom.«
