Vishetens inbjudan
1Visheten har byggt sig ett hus,
hon har huggit ut sina sju pelare.
2Hon har ställt till med slakt,
blandat vinet och dukat bordet.
3Hon har sänt ut sina tjänsteflickor
att ropa från höjderna i staden:
4»Du som är okunnig – kom!«
Till de oförståndiga säger hon:
5»Kom! Ät mitt bröd
och drick vinet jag har blandat.
6Överge enfalden så får ni leva,
följ förståndets väg.«
7Den som tillrättavisar en hädare blir skymfad,
den som klandrar en syndare möter hån.
8Klandra inte hädaren, då hatar han dig –
klandra den vise, då älskar han dig.
9Ge åt den vise, så blir han ännu visare,
undervisa den rättfärdige, så blir han klokare.
10Att frukta Herren är början till vishet,
att känna den Helige är insikt.
11Genom mig når du hög ålder
och får ett långt liv.
12Är du vis blir din vishet dig till nytta,
hädar du går det ut över dig själv.
Dårskapens inbjudan
13Dårskapen är en rastlös kvinna,
lättsinnig, utan allt vett.
14Hon sitter vid dörren till sitt hus,
hon tronar högt uppe i staden
15och ropar till dem som kommer förbi,
som går sin väg rakt fram:
16»Du som är okunnig – kom!«
Till den oförståndige säger hon:
17»Stulet vatten smakar gott,
bröd i lönndom är läckert.«
18Han vet inte att där är skuggornas boning,
att hennes gäster hamnar i dödsrikets djup.