Job 20

₂Jag blir så upprörd att jag måste svara,

min bestörtning tvingar mig.

₃Jag får lyssna på kränkande klander,

du har svarat mig med prat i vädret.

₄Vet du inte detta: Sedan urminnes tid,

sedan människan blev satt på jorden,

₅varar de ondas jubel en kort stund,

den gudlöses glädje ett ögonblick.

₆Om han också växer ända upp i himlen,

om hans huvud når till molnen,

₇skall han ändå försvinna för alltid, som träck.

De som såg honom undrar: »Vart tog han vägen?«

₈Som en dröm flyr han spårlöst bort,

drivs undan som en syn om natten.

₉De ögon som sett honom ser honom inte mer,

platsen där han fanns återser honom aldrig.

₁₀Hans söner måste gottgöra de fattiga,

hans barn återlämna hans rikedomar.

₁₁Även om hans kropp är full av ungdomskraft

måste den läggas i mullen.

₁₂Om än ondskan är söt för hans gom

och han gömmer den under tungan,

₁₃är rädd om den, sparar den,

håller den kvar i munnen,

₁₄förvandlas den när han svalt den

och blir som huggormsetter i hans mage.

₁₅Det rika byte han slukat får han spy upp,

Gud tvingar det ut ur hans buk.

₁₆Det är ormgift han suger i sig,

och han dödas av huggormens tunga.

₁₇Aldrig får han skåda strömmar av olja,

floder av honung och grädde.

₁₈Lönen för sin möda får han inte behålla,

sin stora förtjänst får han ingen glädje av,

₁₉ty han har knäckt de svaga och övergett dem

och roffat åt sig hus som andra byggt.

₂₀Eftersom han inte får nog i sin lystnad

kan han aldrig rädda det han har kärt.

₂₁Hans glupskhet skonar ingen,

därför skall hans välstånd inte bestå.

₂₂Mitt i sitt överflöd råkar han i nöd,

med full kraft drabbar ofärden honom.

₂₃I sin lystnad får han mer än nog:

Gud släpper lös sin glödande vrede

och låter slagen hagla över honom.

₂₄Lyckas han fly från vapen av järn

genomborras han av kopparbågen.

₂₅Han drar ut pilen ur ryggen,

udden kommer ut ur hans lever.

Han grips av ångest,

₂₆djupaste mörker väntar honom.

Han förtärs av den eld som tänts för honom,

och ingen i hans hus slipper undan.

₂₇Himlen röjer hans brott,

jorden träder upp mot honom.

₂₈Hans hus spolas bort av floden,

av vattenmassor på vredens dag.

₂₉Detta är den lott som beskärs en gudlös,

den del som våldsmannen får av Gud.