Johannes 4
Jesus och den samariska kvinnan
1När Jesus förstod att fariseerna hade fått höra att han vann fler lärjungar än Johannes och döpte fler – 2det var dock inte Jesus själv som döpte, utan hans lärjungar – 3lämnade han Judeen och begav sig på nytt till Galileen. 4Han måste ta vägen genom Samarien 5och kom där till en stad som hette Sykar, inte långt från den mark som Jakob gav sin son Josef. 6Där fanns Jakobs källa. Jesus, som var trött efter vandringen, satte sig ner vid källan. Det var mitt på dagen.
7En samarisk kvinna kom för att hämta vatten. Jesus sade till henne: »Ge mig något att dricka.« 8Lärjungarna hade nämligen gått bort till staden för att köpa mat. 9Samariskan sade: »Hur kan du, som är jude, be mig om vatten? Jag är ju en samarisk kvinna.« (Judarna vill inte ha något med samarierna att göra.) 10Jesus svarade henne: »Om du visste vad Gud har att ge och vem det är som säger till dig: Ge mig något att dricka, då skulle du ha bett honom, och han skulle ha gett dig levande vatten.« 11Kvinnan sade: »Herre, du har inget att hämta upp det med och brunnen är djup. Varifrån tar du då det levande vattnet? 12Skulle du vara större än vår fader Jakob som gav oss brunnen och själv drack ur den, liksom hans söner och hans boskap?« 13Jesus svarade: »Den som dricker av det här vattnet blir törstig igen. 14Men den som dricker av det vatten jag ger honom blir aldrig mer törstig. Det vatten jag ger blir en källa i honom, med ett flöde som ger evigt liv.« 15Kvinnan sade till honom: »Herre, ge mig det vattnet, så att jag aldrig blir törstig och behöver gå hit efter vatten.«
16Jesus sade: »Gå och hämta din man.« 17Kvinnan svarade: »Jag har ingen man.« Jesus sade: »Du har rätt när du säger att du inte har någon man. 18Fem män har du haft, och den du nu har är inte din man. Där talade du sanning.« 19Kvinnan sade: »Herre, jag ser att du är en profet. 20Våra fäder har tillbett Gud på det här berget, men ni säger att platsen där man skall tillbe honom finns i Jerusalem.« 21Jesus svarade: »Tro mig, kvinna, den tid kommer då det varken är på det här berget eller i Jerusalem som ni skall tillbe Fadern. 22Ni tillber det som ni inte känner till. Vi tillber det vi känner till, eftersom frälsningen kommer från judarna. 23Men den tid kommer, ja, den är redan här, då alla sanna gudstillbedjare skall tillbe Fadern i ande och sanning. Ty så vill Fadern att man skall tillbe honom. 24Gud är ande, och de som tillber honom måste tillbe i ande och sanning.« 25Kvinnan sade: »Jag vet att Messias kommer« (alltså den Smorde) »och när han kommer skall han låta oss veta allt.« 26Jesus sade till henne: »Det är jag, den som talar till dig.«
27I detsamma kom lärjungarna. De blev förvånade över att han talade med en kvinna, men ingen frågade vad han ville henne eller varför han talade med henne. 28Kvinnan lät sin vattenkruka stå och gick bort till staden och sade till folket där: 29»Kom så får ni se en man som har sagt mig allt som jag har gjort. Kan han vara Messias?« 30De gick ut ur staden för att söka upp honom. 31Under tiden sade lärjungarna till honom: »Rabbi, kom och ät.« 32Han svarade: »Jag har mat att äta som ni inte känner till.« 33Lärjungarna sade då till varandra: »Kan någon ha kommit med mat till honom?« 34Jesus sade: »Min mat är att göra hans vilja som har sänt mig och att fullborda hans verk. 35
Bible 2000 Swedish Translation Study Edition © Swedish Bible Society, 2000, 2017.
