Maria i Betania smörjer Jesu fötter
1Sex dagar före påsken kom Jesus till Betania, där Lasaros bodde, han som Jesus hade uppväckt från de döda. 2Man ordnade där en måltid för honom; Marta passade upp, och Lasaros var en av dem som låg till bords med honom. 3Maria tog då en hel flaska dyrbar äkta nardusbalsam och smorde Jesu fötter och torkade dem sedan med sitt hår, och huset fylldes av doften från denna balsam. 4Men Judas Iskariot, en av lärjungarna, den som skulle förråda honom, sade: 5»Varför sålde man inte oljan för trehundra denarer och gav till de fattiga?« 6Detta sade han inte för att han brydde sig om de fattiga utan för att han var en tjuv; han hade hand om kassan och tog av det som lades dit. 7Men Jesus sade: »Låt henne vara, hon har sparat sin balsam till min begravningsdag. 8De fattiga har ni alltid bland er, men mig har ni inte alltid.«
9En stor mängd judar fick reda på att Jesus var där, och de kom dit inte bara för hans skull utan också för att få se Lasaros, som han hade uppväckt från de döda. 10Översteprästerna bestämde sig då för att döda Lasaros också, 11eftersom så många judar för hans skull gick ifrån dem och trodde på Jesus.
Intåget i Jerusalem
12Nästa dag, när de många som hade kommit till högtiden fick höra att Jesus var på väg till Jerusalem, 13tog de palmkvistar och gick ut för att möta honom. Och de ropade: »Hosianna! Välsignad är han som kommer i Herrens namn, han som är Israels konung.« 14Jesus fick tag i en åsna och satte sig på den, som det står skrivet: 15»Frukta inte, dotter Sion. Se, din konung kommer, sittande på en ungåsna.« ( 16Lärjungarna förstod först inte detta, men när Jesus hade förhärligats kom de ihåg att som det stod skrivet om honom, så hade man gjort med honom.) 17Alla de som hade varit med honom när han kallade ut Lasaros ur graven och uppväckte honom från de döda vittnade om detta. 18När folk hörde att han hade gjort detta tecken drog de ut för att möta honom. 19Men fariseerna sade till varandra: »Ni ser att ingenting hjälper. Alla människor springer efter honom.«
Jesus talar om sin död
20Bland dem som kommit upp till högtiden för att tillbe Gud fanns några greker. 21De sökte upp Filippos, han som var från Betsaida i Galileen, och sade: »Herre, vi vill gärna se Jesus.« 22Filippos gick och talade om det för Andreas, och Andreas och han gick och talade om det för Jesus. 23Och Jesus svarade dem: »Stunden har kommit då Människosonen skall förhärligas. 24Sannerligen, jag säger er: om vetekornet inte faller i jorden och dör förblir det ett ensamt korn. Men om det dör ger det rik skörd. 25Den som älskar sitt liv förlorar det, men den som här i världen hatar sitt liv, han skall rädda det till ett evigt liv. 26Om någon vill tjäna mig skall han följa mig, och där jag är kommer också min tjänare att vara. Om någon tjänar mig skall Fadern ära honom.
27Nu är min själ fylld av oro. Skall jag be: Fader, rädda mig undan denna stund? Nej, det är just för denna stund jag har kommit. 28Fader, förhärliga ditt namn.« Då hördes en röst från himlen: »Jag har förhärligat det och skall förhärliga det på nytt.« 29Folket som stod där och hörde detta sade att det var åskan, men några sade att det var en ängel som hade talat till honom. 30Jesus sade: »Det var inte för min skull som rösten hördes, utan för er skull. 31Nu faller domen över denna världen, nu skall denna världens härskare fördrivas. 32
