Amalekiternas härjningståg och Davids hämnd
1Två dagar därefter kom David och hans män fram till Siklag. Då hade amalekiterna gjort ett härjningståg in i Negev mot Siklag, som de hade erövrat och bränt ner. 2Kvinnorna och alla andra i staden hade de tagit till fånga, stora som små. De hade inte dödat någon, bara fört dem med sig och försvunnit därifrån. 3När David och hans män kom fram till Siklag och fann att staden var nerbränd och att deras hustrur och söner och döttrar var bortförda, 4brast de ut i högljudd klagan och grät tills de inte orkade gråta mer. 5Davids bägge hustrur var tillfångatagna, Achinoam från Jisreel och Avigajil, änkan efter Naval från Karmel. 6David var hårt trängd: folket hotade att stena honom, eftersom alla var förbittrade för sina söners och döttrars skull. Men han hämtade styrka hos Herren, sin Gud. 7»Ta fram efoden«, sade han till prästen Evjatar, Achimeleks son, och när Evjatar gjort det 8frågade David Herren: »Skall jag sätta efter det där rövarbandet? Kommer jag att hinna ifatt dem?« Herren svarade: »Ja, sätt efter dem! Du kommer att hinna ifatt dem och rädda de fångna.«
9Då gav sig David i väg med sina sexhundra man och kom fram till Besorbäcken. Där stannade somliga kvar: 10David fortsatte förföljandet med fyrahundra man, men tvåhundra man var för trötta för att gå vidare över bäcken och måste stanna kvar.
11Ute på öppna fältet hittade soldaterna en egyptisk man, som de tog med till David. Han fick bröd att äta och vatten att dricka. 12Sedan han ätit lite torkade fikon och ett par kakor russin repade han sig. Då hade han varken fått mat eller dryck på tre dygn. 13David frågade honom: »Vem tillhör du och var är du ifrån?« Han svarade: »Jag är egypter och slav hos en amalekit. Min husbonde övergav mig när jag blev sjuk för tre dagar sedan. 14Vi hade varit ute och plundrat i den del av Negev som tillhör kereteerna, i det som tillhör Juda och i den del av Negev som tillhör Kalevs ätt, och vi hade bränt ner Siklag.« 15David frågade: »Vill du föra mig till det där rövarbandet?« Han svarade: »Svär vid Gud att du inte dödar mig eller utlämnar mig åt min husbonde, så skall jag föra dig dit.« 16Han visade David vägen, och där såg de nu amalekiterna ligga spridda överallt, de åt och drack och firade det stora byte de hade tagit i filisteernas land och i Juda. 17David anföll i gryningen följande dag, och blodbadet fortsatte ända till kvällen. Ingen slapp undan utom fyrahundra man, som satt upp på sina kameler och flydde.
18David räddade tillbaka allt vad amalekiterna hade rövat bort och befriade också sina båda hustrur. 19Ingenting saknades, varken stora eller små, varken söner eller döttrar, ingenting av bytet eller det rövade: allt skaffade David till rätta. 20Han tog också alla fåren och korna; denna hjord drev de framför sig och ropade: »Här är Davids byte.«
21David kom nu tillbaka till de tvåhundra som hade varit för trötta för att följa med och som han därför hade lämnat vid Besorbäcken. När David och hans män närmade sig gick de tvåhundra ut för att möta dem. David gick fram tillsammans med sina män och hälsade vänligt, 22men några ondsinta och illvilliga män i hans följe började ropa: »Eftersom de inte gick med oss skall vi inte heller ge dem av bytet som vi har räddat; de får ta sina hustrur och barn och gå.« 23Då sade David: »Nej, bröder! Så får ni inte göra med det som Herren har gett oss. Han har bevarat oss, och det rövarband som överföll oss har han lämnat i vårt våld. 24Vem bryr sig om vad ni säger? Nej, samma lott åt den som vaktar trossen och åt den som går i striden! Alla skall vara med och dela.« 25Från den dagen gjorde David detta till regel och rättesnöre i Israel, och så är det än i dag.
26När David hade kommit tillbaka till Siklag skickade han delar av bytet till sina stamfränder, de äldste runt om i Juda, och lät hälsa: »Detta är en gåva till er, det är en del av bytet från Herrens fiender.« 27Han skickade till dem som bodde i Betel, Ramot i Negev, Jattir, 28Aroer, Sifmot, Eshtemoa 29och Rakal; vidare till dem som bodde i jerachmeeliternas städer och i keniternas städer, 30till dem i Horma, Bor-Ashan, Atak 31och Hebron och till alla de orter dit David och hans män hade kommit under sina vandringar.
