Sefanja 2

₁Besinna dig och kom till sans,

du folk utan blygsel,

₂innan ännu rådslutet är fullgånget

— den dagen hastar fram,

såsom agnar fara! —

och innan Herrens vredes glöd

kommer över eder,

ja, innan Herrens vredes dag

kommer över eder.

₃Söken Herren,

alla I ödmjuke i landet,

som hållen hans lag.

Söken rättfärdighet,

söken ödmjukhet;

kanhända bliven I så beskärmade

på Herrens vredes dag.

₄Ty Gasa skall bliva övergivet

och Askelon varda en ödemark;

mitt på ljusa dagen skall Asdods folk drivas ut,

och Ekron skall ryckas upp med roten.

₅Ve eder som bebon landsträckan utmed havet,

I av keretéernas folk!

Ett Herrens ord skall nå dig, Kanaan,

du filistéernas land;

ja, jag skall fördärva dig, så att ingen mer bor i dig.

₆Och landsträckan utmed havet skall ligga såsom betesmarker,

där herdarna hava sina brunnar

och fåren sina fållor.

₇Och den skall tillfalla de kvarblivna av Juda hus

såsom deras lott;

där skola de föra sin boskap i bet.

I Askelons hus skola de få lägra sig,

när aftonen kommer.

Ty Herren, deras Gud, skall se till dem

och skall åter upprätta dem.

₈Jag har hört Moabs smädelser

och Ammons barns hån,

huru de hava smädat mitt folk

och förhävt sig mot dess land.

₉Därför, så sant jag lever, säger Herren Sebaot,

Israels Gud:

det skall gå Moab såsom Sodom,

och Ammons barn såsom Gomorra.

Ett tillhåll för nässlor och en saltgrop skola de bliva,

och en ödemark till evig tid.

Kvarlevan av mitt folk skall plundra dem,

och återstoden av min menighet skall få dem till sin arvedel.

₁₀Så skall det gå dem,

till lön för deras högmod,

därför att de hava smädat och förhävt sig

mot Herren Sebaots folk.

₁₁Fruktansvärd skall Herren bevisa sig mot dem;

ty han skall göra alla jordens gudar maktlösa,

och alla hedningarnas havsländer

skola tillbedja honom,

vart folk på sin ort —

₁₂också I etiopier,

I som av mig bliven slagna med svärd.

₁₃Och han skall uträcka sin hand mot norr

och fördärva Assur,

han skall göra Nineve till en ödemark,

förtorkat såsom en öken.

₁₄Och därinne skola hjordar lägra sig,

allahanda vilda djur i skaror;

pelikaner och rördrommar skola taga natthärbärge

på pelarhuvudena därinne;

fåglalåt skall ljuda i fönstren

och förödelse bo på trösklarna,

nu då cederpanelningen är bortriven.

₁₅Så skall det gå den glada staden,

som satt så trygg,

och som sade i sitt hjärta:

”Jag och ingen annan!”

Huru har den icke blivit en ödemark,

en lägerstad för vilda djur!

Alla som gå där fram skola vissla åt den

och slå ihop händerna.