1Sedan blev jag av ängeln som talade med mig åter uppväckt, likasom när någon väckes ur sömnen. 2Och han sade till mig: ”Vad ser du?” Jag svarade: ”Jag ser en ljusstake, alltigenom av guld, med sin oljeskål ovantill och med sina sju lampor; och sju rör gå till de särskilda lamporna därovantill. 3Och två olivträd sträcka sig över den, ett på högra sidan om skålen och ett på vänstra.”
4Sedan frågade jag och sade till ängeln som talade med mig: ”Vad betyda dessa ting, min herre?” 5Men ängeln som talade med mig svarade och sade till mig: ”Förstår du då icke vad de betyda?” Jag svarade: ”Nej, min herre.” 6Då talade han och sade till mig: ”Detta är Herrens ord till Serubbabel: Icke genom någon människas styrka eller kraft skall det ske, utan genom min Ande, säger Herren Sebaot.7Vilket du än må vara, du stora berg som reser dig mot Serubbabel, så skall du ändå förvandlas till jämn mark. Ty han skall få föra fram slutstenen under jubelrop: ’Nåd, nåd må vila över den!’”
8Vidare kom Herrens ord till mig; han sade: 9”Serubbabels händer hava lagt grunden till detta hus; hans händer skola ock få fullborda det. Och du skall förnimma att Herren Sebaot har sänt mig till eder. 10Ty vem är den som vill förakta den ringa begynnelsens dag, när dessa sju glädjas över att se murlodet i Serubbabels hand, dessa Herrens ögon, som överfara hela jorden?”
11Och jag frågade och sade till honom: ”Vad betyda dessa två olivträd, det på högra och det på vänstra sidan om ljusstaken?” 12Och ytterligare frågade jag och sade till honom: ”Vad betyda de två olivkvistar som sträcka sig intill de två gyllene rännor genom vilka den gyllene oljan ledes ditned?” 13Då sade han till mig: ”Förstår du då icke vad de betyda?” Jag svarade: ”Nej, min herre.” 14Då sade han: ”Dessa äro de två oljesmorda som stå såsom tjänare inför hela jordens Herre.”