Varning till de makthavande. Vishetens höga värde. Inbjudning till att mottaga undervisning.
1Hören nu, I konungar, ochi kommen till förstånd,
tagen emot lärdom, I som dömen jordens ändar,
2lyssnen, I som råden över många,
och som yvens över folkens skaror.
3Ty av Herren är makten eders given
och väldet av den Högste;
han skall ock pröva edra gärningar
och utrannsaka edra rådslag.
4I ären väl tjänare i hans rike,
men haven icke styrt rättrådigt;
I haven ej tagit lagen i akt
och icke vandrat efter Guds vilja.
5Fruktansvärd skall han med hast komma över eder,
ty högt uppsatta få sträng dom.
6Den ringe kan ju få tillgift och nåd,
men de mäktige skola med maktens stränghet prövas.
7Ty han som är herre över allting har ej anseende till personen
och har icke någon försyn för storhet.
Han har ju själv skapat både små och stora,
och han bär lika omsorg om alla.
8Men de väldige förestår en sträng rannsakning.
9Till eder, I härskare, ställas därför mina ord,
för att I skolen lära eder vishet och undgå att falla.
10Ty de som hålla det heliga i helgd, de skola aktas heliga,
och de som hava vunnit insikt däri skola finna försvar.
11Så haven då begär efter mina ord;
längten efter dem, så skolen I bliva undervisade.
12Strålande och ovansklig är visheten,
och hon varsnas lätt av dem som älska henne;
hon låter sig finnas av dem som söka henne,
13ja, hon skyndar att själv göra sig känd av dem som åtrå henne.
14Den som bittida söker henne behöver icke möda sig,
ty han skall finna henne sittande vid sin dörr.
15Ja, att hava henne i tankarna är höjden av förstånd;
och den som vakar för hennes skull, han bliver snart fri ifrån bekymmer.
16Hon går ju själv omkring och söker dem som äro henne värdiga
och uppenbarar sig hult för dem på deras stigar
och kommer dem till mötes i alla deras planer.
17Ty vishetens rätta begynnelse är begär efter undervisning;
18men åstundan efter undervisning är kärlek till henne,
och kärlek är att hålla hennes bud;
men att akta på buden är att försäkra sig om oförgänglighet,
19oförgänglighet åter leder till att man får vara nära Gud:
20alltså för begär efter vishet upp till konungavälde.
21Därför, I folkens härskare, om I finnen behag i troner och spiror,
ären då visheten, så skolen I få regera evinnerligen.
22Men vad visheten är, och huru hon blev till, det skall jag förkunna;
jag skall icke dölja hennes hemligheter för eder.
Nej, ända ifrån det hon först blev till skall jag utrannsaka henne
och lägga kunskapen om henne i dagen.
Jag skall ingalunda gå på sidan om sanningen,
23ej heller sida vid sida med den hålögda avunden,
ty denna har ingen gemenskap med visheten.
24När de vise äro många, går det världen väl,
och en förståndig konung är folkets välfärd.
25Låten därför undervisa eder genom mina ord,
så skall det lända eder till gagn.