1och var älskad av både Gud och människor,
Moses, vilkens minne vare välsignat.
2Han gjorde honom i härlighet lik de heliga
och gjorde honom stor genom den skräck han injagade hos fienderna.
3Genom dennes ord lät han tecken inträffa med hast;
han förhärligade honom inför konungar
och gav honom befallning till hans folk
och lät honom se en skymt av sin härlighet.
4För hans trohets och saktmods skull avskilde han honom
till heligt värv; han utvalde honom bland alla levande.
5Han lät honom höra sin röst
och lät honom träda in i töcknet.
Och han gav honom sina bud med egen hand,
livets och kunskapens lag,
för att han skulle undervisa Jakob om förbundet
och Israel om hans rätter.
6Han upphöjde Aron, en helig man, den förres like,
dennes broder av Levi stam.
7Han upprättade i hans person ett evigt förbund
och gav honom prästadöme bland folket.
Han hugnade honom med en skön skrud
och omgjordade honom med en härlig dräkt.
8Ja, han beklädde honom med den högsta ståt
och prydde honom med präktiga kläder,
med benkläder och kåpa och efod.
9Och han hängde omkring honom en krans av granatäpplen,
så ock en mängd av gyllene bjällror runt omkring,
för att det skulle klinga, när han gick,
så att klangen hördes i templet,
till en påminnelse för hans folks barn.
10Han utrustade honom med den heliga klädnaden,
med guld och mörkblått och purpurrött garn i konstvävnad,
med domsskölden, med urim och tummim,
11med tvinnat rosenrött garn, ett konstrikt arbete,
med dyrbara stenar, graverade såsom signetringar,
i infattning av guld, ett verk av stensnidarkonst,
till åminnelse försedda med inristad skrift,
efter antalet av Israels stammar.
12På huvudbindeln satte han ett gyllene diadem,
varpå den heliga inskriften var ingraverad,
ett härligt praktstycke, ett präktigt arbete.
Alltsammans var en lust för ögonen, en skön prydnad.
13Före honom har aldrig något sådant funnits,
och aldrig har någon av annan släkt fått bära en sådan klädnad;
det få allenast hans egna söner
och hans avkomlingar i alla tider.
14Hans offer förbrännas helt och hållet,
två gånger om dagen, för beständigt.
15Moses företog handfyllning med honom
och smorde honom med helig olja.
Och till en evärdlig förordning blev det fastställt för honom
och för hans efterkommande, så länge himmelen består,
att de skulle göra tjänst inför Herren,
och att de skulle vara hans präster
och välsigna hans folk i hans namn.
16Han utvalde honom bland alla levande
till att frambära brännoffer åt Herren,
rökelse och vällukt till åminnelse,
och till att bringa försoning för folket.
17Och han gav honom sina bud och makt över sina rättsförordningar,
för att han skulle lära Jakob hans vittnesbörd
och undervisa Israel i hans lag.
18Mot honom rotade sig främmande män samman,
och de grepos av avund mot honom, i öknen,
Datan och Abiron och deras folk
och Koras hop, i förtörnelse och vrede.
19Herren såg det, och det behagade honom icke,
och de blevo tillintetgjorda genom svår förtörnelse.
Han lät under ske med dem,
så att han lät dem förtäras genom sin eldslåga.
20Och han förlänade Aron ännu större härlighet,
och han beskärde honom hans arvedel:
förstlingen av alla förstlingsfrukter tilldelade han honom;
främst beredde han honom bröd till att mätta sig med.
21Ja, av Herrens offer skulle de hava sitt underhåll,
de offer som han hade bestämt åt honom och hans efterkommande.
22Men i folkets land skulle han icke hava någon arvedel,
och ingen lott skulle han hava bland folket:
”Ty jag själv”, sade Herren, ”skall vara din lott och arvedel.”
23Och Finees, Eleasars son, är den tredje i ära,
därför att han nitälskade i Herrens fruktan
och grep in vid folkets avfall, i sitt hjärtas redliga nit, och bragte försoning för Israel.
24Fördenskull blev ock ett fridsförbund upprättat med honom,
att han skulle vara en föreståndare för helgedomen och för sitt folk,
så att prästadömets högsta värdighet skulle tillhöra honom
och hans efterkommande, till evärdlig tid.
25Och såsom ett förbund blev upprättat med David, Jessais son, av Juda stam,
att konungavärdigheten skulle gå i arv från son till son allenast,
på samma sätt skulle det ock vara med Arons och hans efterkommandes arvsrätt.
26Herren give eder vishet i edra hjärtan
till att styra hans folk med rättfärdighet,
på det att dess lycka aldrig måtte gå om intet,
ej heller dess härlighet, släkte efter släkte.
