Drömmar fåfängliga. Den mångförfarnes främsta rön. Rätt offer och fasta.
1Den fåkunnige gör sig tomma och bedrägliga förhoppningar,
och de oförnuftiga låta sig oroas av drömmar.
2Lik en som griper efter skuggan och jagar efter vinden
är den som förlitar sig på drömmar.
3En drömsyn är såsom en spegelbild,
såsom avbilden av ett ansikte gent emot ansiktet självt.
4Vad rent kan det finnas i det som är orent?
Vad sant i det som är lögn?
5Spådomar, järtecken och drömmar äro fåfängliga;
de äro yrselbilder i själen, lika en kvinnas i barnsnöd.
6Såframt de ej äro dig sända med bud från den Högste,
så lägg dem icke på hjärtat.
7Många hava låtit sig ledas vilse av sina drömmar
och svikits i sitt hopp till dem.
8Lagen går osvikligen i fullbordan,
och vishet från tillförlitliga läppar vinner uppfyllelse.
9En väluppfostrad man vet mycket,
och den mångförfarne har visa ting att förkunna.
10Den som intet har erfarit vet föga,
11men den som har farit vida omkring, han är rik på visdom.
12Mycket har jag sett under mina irrfärder,
och min insikt är större, än mina ord låta förstå.
13Ofta har jag varit i dödsfara,
men blev räddad, tack vare allt som jag hade lärt.
14De som frukta Herren, deras ande skall förbliva vid liv,
15ty deras hopp står till honom som räddar dem.
16Den som fruktar Herren förfaras alls icke;
han rädes alls icke, ty Herren är hans hopp.
17Den som fruktar Herren — salig är hans själ.
18På vem förlitar han sig? Och vem är hans stöd?
19Herrens ögon äro vända till dem som älska honom;
ett mäktigt beskärm och ett fast stöd är han,
ett skygd mot den brännande vinden och ett skygd mot middagshettan.
Han bevarar dem för att stöta emot och hjälper dem, så att de icke falla.
20Han höjer deras mod och upplyser deras ögon;
han giver läkedom och liv och välsignelse.
21Den som offrar av orättfånget gods, hans gåva är en bespottelse;
22och de orättfärdigas bespottelser äro ej Gud till behag.
23Icke har den Högste behag till de ogudaktigas offergåvor,
ej heller förlåter han synder för mängden av offer.
24Att frambära offer av fattigas ägodelar
är såsom att slakta en son i hans faders åsyn.
25Av armodets bröd beror de fattigas liv;
den som berövar dem det, han är en blodsman.
26Att avhända någon hans livsuppehälle är detsamma som att dräpa sin nästa,
27och att förhålla dagakarlen hans lön, det är att utgjuta blod.
28Den ene bygger upp, och den andre river ned —
vad hava de vunnit därpå annat än mödor?
29Den ene beder, och den andre förbannar —
vilkenderas röst skall Herren höra?
30Den som tvår sig efter beröring med en död och kommer vid honom igen,
vad har han vunnit genom sin tvagning?
31Så är det ock med den som fastar för sina synders skull,
men sedan går och gör samma synder igen:
vem skall väl höra hans bön,
och vad har han vunnit genom att ödmjuka sig?